PS4 har ett av de rikaste platformer-biblioteken bland moderna konsoler, med både polerade maskotspel från stora studior och en enorm våg indiespel byggda på exakt kontroll och vass banddesign. Oavsett om du vill ha en precisionsutmaning, ett mysigt co-op-äventyr eller en stor 2D-utforskare täcker de bästa platformers på PS4 hela spannet. Varje post nedan nämner också en ärlig nackdel.

1. Celeste#

Celeste, av Maddy Thorson och Noel Berry 2018, följer Madeline som klättrar uppför ett berg och tvingas möta sin egen ångest. Kontrollerna är knivskarpa, varje skärm är ett kompakt pussel av hopp och dashar, och Lena Raines musik är enastående. Ett valfritt assist mode låter dig justera svårighetsgraden utan att förlora storyn. B-sides och Farewell-kapitlet är brutala, så perfektionister kommer att lida. Det är måttstocken för en precisionsplattformare med känslomässigt djup, och upplevelsen är kort och fokuserad.

2. Hollow Knight#

Team Cherrys Hollow Knight släpper ner dig i insektsriket Hallownest, en stor, handritad och sammanlänkad värld full av hemligheter och minnesvärda bossar. Striderna är avvägda, du ritar kartan själv och stämningen är oslagbar. Det är i första hand ett metroidvania, så platformandet handlar mer om utforskning än fart. Spelet kan kännas hårt, med få ledtrådar om vart du ska och en del tröttsam backtracking. Ändå får du dussintals timmar innehåll, och det är ett av de mest hyllade indiespelen i sin generation.

3. It Takes Two#

Hazelights It Takes Two, regisserat av Josef Fares och släppt 2021, är ett äventyr som bara går att spela i co-op, om ett par som förvandlats till dockor och måste rädda sitt förhållande. Varje kapitel har en ny mekanik, från tidsmanipulation till ett gigantiskt redskapsskjul, och spelet återuppfinner sig hela tiden. Det vann Game of the Year på The Game Awards. Du behöver en medspelare, lokalt eller online, och storyn är sentimental och lite klumpig. Som delad upplevelse är det få platformers som kommer nära, perfekt för par och vänner.

4. Crash Bandicoot 4: It's About Time#

Toys for Bobs uppföljare från 2020 fortsätter den klassiska serien efter originaltrilogin, med nya Quantum Masks som ändrar banans regler, till exempel genom att sakta ner tiden eller vända gravitationen. Det är en svår, färgstark 3D-platformer med många collectibles, och N. Verted-läget remixar banor med visuella vändningar. Svårighetsgraden och dödsräknaren kan vara straffande, särskilt i de valfria flashback-banorna. Det respekterar den gamla designen och tillför moderna detaljer, och är en av konsolens bästa maskotplattformare.

5. Sackboy: A Big Adventure#

Sumo Digitals spinoff från LittleBigPlanet från 2020 gör Sackboy till en 3D-platformer med nyckfulla världar, rytmstyrda banor och co-op för upp till fyra spelare. Den hantverksinspirerade looken är charmig och kontrollerna känns exakta och förlåtande. Det är ett familjevänligt spel med mild svårighetsgrad, så erfarna spelare kan tycka att huvudvägen är för enkel. Valfria samlarföremål och svårare bonusbanor ger extra djup. Spelet kom till både PS4 och PS5 och passar särskilt yngre spelare och familjer.

6. Ratchet & Clank#

Insomniac Games släppte den här nytolkningen av originalet från 2002 i april 2016, kopplad till den animerade filmen. Den kombinerar tajt platformande med ett stort arsenal av påhittiga vapen, och PS4-versionen ser ut som en spelbar tecknad film. Vapnen känns fantastiska och tempot är högt. Den följer originalet nära, så seriens veteraner känner igen det mesta, och platformandet är lättare än i renodlade platformers. Som action-platformer och skyltfönster för konsolen imponerar den fortfarande.

7. Spyro Reignited Trilogy#

Toys for Bob byggde om de tre första Spyro-spelen från grunden 2018 och förvandlade PlayStation-klassikerna till en färgglad, modern samling. Att glida, ladda och utforska öppna hubbar känns lika bra som förr, och den nya grafiken är vacker. Spelen är fortfarande lugna och samlarbaserade, och kameran kan vara krånglig i trånga utrymmen. Det är ett generöst paket med tre kompletta spel, ett bra val för dig som vill ha en enkel och gladlynt 3D-platformer.

8. Psychonauts 2#

Double Fines uppföljare från 2021, ledd av Tim Schafer, skickar in Raz i problemtyngda människors sinnen, där varje mental värld är byggd kring en egen personlighet. Platformandet är stabilt, och humorn, artdirectionen och manuset håller toppklass. Banorna är kreativa och ofta rörande. En del strider är svagare än utforskandet, och kontrollerna är lösare än i ett precisionsspel. Det är bäst som berättardrivet äventyr och en stark rekommendation för dig som gillar kreativitet framför ren utmaning.

9. Cuphead#

Studio MDHR:s Cuphead är en run-and-gun-platformer inspirerad av 1930-talets tecknade filmer, handanimerad och med jazzmusik. Bossarna står i fokus, med flera faser var, och platformbanorna är kortare. Det är ökänt svårt och att lära sig mönstren tar många försök. Soffa-co-op hjälper något. Originalet kom 2017 och spelet nådde PS4 2020. Stilen och ljudet är helt unika, men nybörjare som ogillar att misslyckas om och om igen bör hoppa över det.

10. Shovel Knight#

Yacht Club Games Shovel Knight, lanserat 2014, hyllar 8-bitarseran med tajta kontroller, en nedåtriktad spadstuds och en minnesvärd chiptune-musik. Treasure Trove-utgåvan samlar flera kampanjer, var och en med en egen hjälte och egna mekaniker. Det är ett kärleksbrev till NES-eran men känns modernt. Retrografiken och den fasta svårighetsgraden passar inte alla, och vissa checkpoints är krävande. Det är ett generöst, välgjort paket med massor av innehåll.

11. Sonic Mania#

Sonic Mania från 2017 utvecklades med Christian Whitehead och andra fans som blivit utvecklare, och väcker Mega Drive-erans fart och loopar till liv. Spelet remixar klassiska banor och lägger till nya, med skarp pixelgrafik och bra musik. Det känns autentiskt och snabbt. Vissa banor har billiga dödsfall, några bossar är frustrerande och spelet lutar sig mot nostalgi. För fans av 2D-Sonic är det bästa inlägget på år, och det är en rolig, snabb genomspelning.

12. A Hat in Time#

Gears for Breakfast släppte A Hat in Time 2017 som ett kärleksbrev till 3D-collect-a-thons som Super Mario 64. Hat Kid har ett brett rörelseschema och varje kapitel har ett eget tema, från ett mordmysterium på ett tåg till en filmstudio. Det är charmigt, roligt och fullt av personlighet. Den tekniska finputsen är ojämn och kameran kan bråka, särskilt på konsol. Det är ändå ett fantastiskt alternativ till de stora maskotspelen.

13. Inside#

Playdeads Inside från 2016, uppföljaren till Limbo, är en mörk, ordlös pussel-platformer om en pojke i en dyster dystopi. Det är kort, atmosfäriskt och tätt designat, med mjuk animation och ett av spelvärldens mest diskuterade slut. Pusslen är rättvisa och sällan frustrerande. Det går att klara på några timmar och har begränsat replay value, och platformandet är enkelt. Det ses bäst som en kort, oförglömlig upplevelse med utmärkt tempo.

14. Gris#

Nomada Studios Gris, först släppt i december 2018 och utgiven till PS4 i november 2019, är en vacker akvarell-platformer om sorg och läkning. Milt platformande och lätta pussel introducerar nya förmågor allteftersom färgerna återvänder till världen. Det finns ingen död eller fail state, och musiken är underbar. Spelet är mycket enkelt och kort, så den som vill ha utmaning blir besviken. Som en stillsam, konstnärlig upplevelse är det ett av plattformens höjdpunkter.

15. Super Meat Boy#

Team Meats Super Meat Boy, först släppt 2010, är en snabb, brutal platformer där du styr en liten köttkub genom hundratals korta banor. Kontrollerna är tajta och direkta omstarter håller frustrationen hanterbar. Svårighetsgraden är hög och vissa senare banor kräver extrem precision. Spelet hjälpte till att definiera den moderna indieplattformaren och har mycket humor. Gillar du krävande utmaningar och snabba retries är det fortfarande ett utmärkt val.

16. Mega Man 11#

Capcoms Mega Man 11, släppt i oktober 2018, tog tillbaka Blue Bomber med modern 2,5D-look och Double Gear-systemet, som låter dig sakta ner tiden eller förstärka skotten. De åtta Robot Masters är kreativa och banddesignen är tajt. Svårighetsgraden går att justera. Formeln är bekant och vissa bossar bygger på trial and error, så den som söker stora överraskningar kan bli besviken. Det är en stark comeback för en klassisk serie.