Marvel's Wolverine recension – en stark Logan i ett spel som håller tillbaka klorna

Logan utan X-Men, med Insomniacs motor#

Marvel's Wolverine är Insomniac Games tredje stora Marvel-projekt, och studion gör något som låter enkelt men visar sig vara krävande. De tar tekniken och finishen som gjorde Spider-Man-spelen till premiumblockbusters och riktar den mot en karaktär som är raka motsatsen till Peter Parker. Logan är arg, märkt av livet, nästan omöjlig att döda och inte särskilt intresserad av att vara en hjälte. Spelet är ett actionäventyr i tredje person för en spelare, det kom den 15 september 2026, ges ut av Sony och är vid lansering exklusivt till PlayStation 5.

Den korta versionen av mottagandet är att det här är ett bra spel med ett tydligt tak. De flesta recensenter berömmer storyn, rollistan och presentationen, och många kallar det en av de starkaste berättelserna i ett Marvel-spel. Samma recensenter klagar gång på gång på att striderna är tunna, att strukturen är för styrd och att spelet inte når upp till Insomniacs bästa. Det ger en stor spridning i omdömena, från entusiastiska till ljumma, och förklarar varför den här recensionen landar på 7 av 10. Det är ett självsäkert storyspel som håller vad det lovar om sin karaktär men som svajar i den del du håller på med mest.

Vad som gör Marvel's Wolverine annorlunda#

Den största skillnaden är skala och form. Insomniacs Spider-Man-spel byggde på en öppen stad och ständig rörelse. Wolverine är en linjär kampanj med en utstakad väg, set pieces och en betydligt mindre verktygslåda. Här finns ingen ersättning för web-swinging, ingen stor karta med sidoaktiviteter och ingen samlarloop som drar ut spelet till dussintals timmar. I stället får du en berättelse på ungefär 12 till 15 timmar, beroende på vilken recensents tempo man litar på.

Den andra skillnaden är tonen. Spelet utspelar sig innan Logan går med i X-Men, i en period då han har lämnat Team X och försöker leva ensam. Berättelsen drar honom gradvis tillbaka in i andras problem, och den bygger på hans ilska, hans minnesförlust och hans trauma utan att göra det till en predikan. Recensionerna beskriver ett spel som respekterar seriernas lore, med easter eggs och fan service rakt igenom, och lyfter fram Logans torra kommentarer som en källa till charm i ett spel som annars hade kunnat vara oavbrutet dystert.

Strid: klor, parader och ilskemätaren#

Striderna är det spelet ägnar mest tid åt, och det är där åsikterna går isär. Grunderna är tydliga. Attackerna är snabba och tunga, Logan kan parera, kontra, dodgea och avbryta fiendens rörelser, och striderna kastar ofta flera fiender på dig samtidigt, bland dem distansattackerare, så positionering spelar roll. Recensenter jämför känslan med Arkham-spelen, med Sifu och med närstridsdelen i Insomniacs egen Spider-Man-strid, och flera beskriver den som tillfredsställande brutal under de första timmarna.

En ilskemätare ger systemet dess signaturögonblick. Att ta och dela ut skada fyller den, och när den är full låter en knappkombination Logan utföra klo-finishers. Kills förlänger ilskan, och utan dem ebbar den ut, vilket uppmuntrar aggression snarare än försiktigt spel. Det passar karaktären bra, eftersom fantasin med Wolverine är kontrollerad vrede, och spelet gör den fantasin till en lättläst loop.

Svagheten är hållbarheten. Kritiker som är ljumma till spelet beskriver närstriden som kompetent men daterad, där de första och de sista timmarna känns nästan identiska. Klagomålet återkommer så ofta att det är en samsyn och inte ett engångsfall. Även recensenter som gillade striderna säger ofta att de är som bäst tidigt och att de inte utvecklas lika mycket som storyn.

Förmågor, uppgraderingar och progression#

Progressionen bygger på experience points. XP från strider, från att slå sönder föremål och från samlarobjekt ger level-ups, och varje nivå ger en poäng att lägga på attackkedjor som låses upp i små, linjära grupper snarare än i ett vidsträckt träd. Ett separat system hanterar särskilda attribut. Recensionerna nämner sex specialförmågor, varav fyra kan utrustas, och de omfattar kraftigare attacker, utfall mot avlägsna fiender och sätt att återfå lite hälsa.

Problemet, enligt kritiker som tittat närmare, är att uppgraderingarna inte får Logan att kännas märkbart starkare ju längre spelet pågår. Några recensenter tillägger att utspridda XP-lådor känns som utfyllnad och att nivåtaket nås så lätt att det verkar poänglöst att samla dem. Kosmetiska dräkter och klor finns, men de påverkar inte spelet, så de är en belöning för fansen snarare än en anledning att engagera sig i systemen.

Fiender och bossar#

Fiendedesignen hör till det mest kritiserade i spelet. Recensenter beskriver ett litet antal fiendearketyper i olika kläder, vilket gör att striderna kan börja kännas slitna mitt i kampanjen. Minst en recensent tyckte att variationen blir bättre senare i spelet, men det bredare klagomålet är att repetitionen tidigt är påtaglig.

Det finns ett besläktat klagomål om själva klorna. Flera recensioner noterar att Logans klor känns märkligt svaga mot pansrade mänskliga fiender, men dödliga när man smyger på någon eller faller ner från höjd. Det påminner om ett välkänt problem i spel med ett överlägset vapen, där designen måste begränsa det för att striderna inte ska ta slut för snabbt. Stora fiender beskrivs som svampiga, vilket drar ut striderna utan att göra dem mer intressanta.

Bossstriderna är färre än man kunde tro och behandlas som set pieces. Vissa kräver att spelaren hittar en svag punkt, men minst en recension säger att den parry-tunga strukturen bemästras långt innan bossens hälsomätare är nedslitna, vilket får den senare delen av en strid att kännas som en formalitet. Spektaklet är starkt, och den mekaniska utmaningen är måttlig.

Utforskande, detective vision och Nightmare Trials#

Utanför striderna bygger spelet på ett lätt utredningsläge, ofta kallat detective vision, för att söka av miljöer efter ledtrådar. Det passar karaktären, som har skärpta sinnen, och det bryter upp slagsmålen. Men det hänger också ihop med det många recensenter kallar för mycket handhållning. Spelet tar ofta kontrollen ifrån dig i prata-och-gå-sekvenser, även när nästa mål är uppenbart, och kritiker menar att det undergräver känslan av att du styr.

Det valfria innehållet är tunt. Det finns ingen riktig struktur med sidouppdrag. Nightmare Trials är valfria områden med tidsprov, stridsutmaningar och fartfylld navigering som återställer Logans minnen, men recensenter som tar upp dem kallar dem utfyllnad och säger att ett berättelsebaserat upplägg hade fungerat bättre. Hoppas du på en lång svans av saker att göra efter eftertexterna är det här inte den sortens spel.

Värld och struktur#

Spelet besöker platser ur Wolverines serietidningshistoria, bland dem Madripoor och Tokyo. Städerna har bilar och NPC:er och ser detaljrika ut, men recensenterna understryker att strukturen till största delen är linjär, där vissa zoner ger mer frihet än väntat och andra använder osynliga väggar för att hålla spelaren på rätt spår. Traversal är begränsad jämfört med Insomniacs Spider-Man-spel, så den som väntar sig en rörelsefokuserad upplevelse bör justera förväntningarna.

Avvägningen är en kampanj som inte känns utfylld. En linjär väg låter manusförfattarna styra tempot, och recensenter som gillade spelet säger att det aldrig stannar kvar för länge. För spelare som är trötta på checklistor i open world är det en fördel. För dem som älskade friheten i Spider-Man-spelen är det den tydligaste försämringen.

Story, rollista och karaktärer#

Storyn är den främsta anledningen till att kritikerna rekommenderar spelet. Efter händelserna som ledde till Logans ensamma liv dras han in i räddningen av Nathaniel Essex, som har tillfångatagits av den antimutantfanatiska Bolivar Trask. Trask experimenterar på fängslade mutantbarn, bland dem en telekinetisk Jean Grey, och Logan hjälper till slut en liten grupp mutanter, bland dem Callisto och Caliban, med ett uppdrag han inte vill ha. Spelet vidgas sedan till att omfatta Victor Creed, alias Sabretooth, och Raven Darkhölme, alias Mystique, när berättelsen bygger mot ett större X-Men-universum som Insomniac tydligt vill utveckla.

Liam McIntyre spelar Logan, och recensenterna berömmer hans tolkning som en serietidningsinspirerad insats snarare än en imitation av en känd filmversion. Troy Baker spelar Essex och lyfts också fram. Relationen mellan Logan och Jean Grey beskrivs som en höjdpunkt, liksom mötena med Sabretooth och Mystique. Några recensenter kallar intrigen förutsägbar, och en påpekar att minnena Logan låser upp inte visas i mellansekvenser trots hur många cinematics spelet har. Det är små invändningar mot en story som de flesta kritiker ser som det bästa i paketet.

Presentation, prestanda och buggar#

Visuellt hyllas spelet rakt igenom. Karaktärsmodeller, miljödetaljer och motion capture beskrivs som bäst i klassen, och recensenterna säger att tekniken bakom Spider-Man har använts väl i ett linjärt, mer filmiskt format. Ljudet lyfts också fram, och DualSense-handkontrollen används för att ge tyngd åt Logans rörelser, för metalliska klo-ljud och för enstaka ljudsignaler. Riktat ljud hjälper till att signalera inkommande attacker. Du får lägena Fidelity och Performance, och minst en recensent rapporterar jämn prestanda och minimal laddning när actionen väl är igång. Kolla butikssidan för detaljer om PS5 Pro-förbättringar innan du köper.

Det tekniska skicket är mindre rent. Minst en recensent rapporterar ett antal buggar, bland dem svävande bilar, NPC:er och fysikobjekt som knuffar eller glider på Logan, och glitchar i biljakter där fiender passerar genom fordon. Andra beskriver spelet som polerat och nämner bara kosmetiska fel, så upplevelserna verkar variera. Eftersom patchar kan ha rättat till en del av problemen sedan lanseringen är det värt att kolla de senaste patch notes. Buggarna beskrivs sällan som spelbrytande, men de sitter märkligt vid sidan av de höga produktionsvärdena.

Svårighetsgrad och tillgänglighet#

Wolverines healing factor är lika mycket ett designval som ett berättelseval. Dödsfall är ovanliga, och striderna är byggda för att gå att ta sig ur, vilket gör spelet vänligt mot nybörjare. En recensent kallar det nybörjarvänligt och rekommenderar det till spelare som tycker att större actionspel är överväldigande, eftersom den linjära designen håller det hanterbart. Strider som faktiskt dödar dig kan skicka dig genom laddningsskärmar, vilket en recensent tyckte var irriterande under bossmöten.

Detaljer om svårighetsinställningar och tillgänglighetsval togs inte upp i de recensioner den här texten bygger på, så kolla butikssidan eller menyn i spelet för den aktuella listan. Det som är tydligt är att den grundläggande utmaningen är måttlig, och att den som vill ha ett krävande actionspel kommer att tycka att det är för milt.

Jämfört med Spider-Man och Batman: Arkham#

Den uppenbara jämförelsen är Marvel's Spider-Man 2. Spider-Man 2 är en stor öppen stad med oändlig rörelse, en djup uppsättning stridsverktyg och gott om sidoinnehåll. Wolverine är ett mindre, mörkare och mer linjärt spel som vinner på ton och karaktärsfokus och förlorar på frihet och variation. Recensionerna säger att Wolverine känns som en andlig kusin snarare än en efterföljare, och kritikerna placerar det under Insomniacs bästa.

Batman: Arkham är den andra användbara referensen, eftersom dess freeflow-strider delar idéer med Wolverines kontringar och rytm. Arkham-spelen håller striderna fräscha med ett brett gadget-utbud, fiendetyper som kräver olika svar och en gradvis upptrappning. Wolverine har brutaliteten och en starkare känsla av våld, men färre verktyg, och det är där det halkar efter.

Ny på den här sortens spel? Börja här#

Wolverine är en vänlig ingång till actionspel i tredje person, och några vanor hjälper. Behandla parader och kontringar som kärnan i varje strid, eftersom de håller skadan nere och matar ilskemätaren. Lägg uppgraderingspoäng på förmågor som läker eller tar dig närmare fienden, eftersom de gör trånga strider lättare att hantera. Använd smyg och attacker från höjd när du kan, eftersom recensenter säger att klorna är som dödligast när fienden inte ser dig komma.

1. Lär dig timingen för parry och kontring i de första striderna och använd den som standardförsvar.
2. Bygg upp ilska genom att vara aggressiv och spendera den på finishers när flera fiender är nära.
3. Utrusta förmågor som återställer hälsa eller låter dig nå avlägsna fiender.
4. Använd detective vision när en scen stannar av, och oroa dig inte för att samla varje XP-låda.

Är det värt pengarna?#

Kampanjen är kompakt, och recensionerna placerar den mellan cirka 12 och 15 timmar. Det är en rimlig längd för ett storydrivet actionspel, men det betyder också att värdet hänger på hur mycket du vill ha storyn. Pris och utgåvor bekräftades inte i de källor den här recensionen bygger på, så kolla aktuellt pris i PlayStation Store eller hos din återförsäljare innan du köper. Ett linjärt singleplayer-spel med begränsat valfritt innehåll är också den sortens titel som ofta rabatteras längre fram.

Om storyn och Logan-insatsen är det som lockar är det lättare att motivera fullpriset. Om du främst vill ha djupa strider eller ett spel att lägga dussintals timmar i är det säkrare att vänta på rea. Spelet finns bara till PlayStation 5 vid lansering, och den här recensionen har inte kunnat bekräfta vilka språk som stöds för text och tal, så kolla butikssidan för engelska, svenska och tyska alternativ.

Spela det här i stället om…#

Kortare: God of War, i sina mer kompakta delar, ger tunga strider och en stark karaktärsfokuserad story som inte tar lång tid att ta sig igenom.

Enklare: Marvel's Spider-Man: Miles Morales är ett kortare och mildare superhjältespel från Insomniac med lättillgängliga strider och en ljusare ton.

Billigare eller co-op: Batman: Arkham Knight och dess föregångare är ofta rabatterade och ger djupare freeflow-strid för pengarna. Wolverine är bara singleplayer, så den som vill ha co-op bör titta på spel som Marvel's Avengers eller It Takes Two.

Vanliga frågor#

Hur lång är Marvel's Wolverine? Recensionerna placerar kampanjen på ungefär 12 till 15 timmar.

Är det open world? Nej. Det är en till största delen linjär kampanj med begränsat utforskande och inga riktiga sidouppdrag.

Vilka plattformar finns det på? PlayStation 5, sedan den 15 september 2026.

Finns det co-op eller multiplayer? Nej. Det är ett singleplayer-spel.

Måste man spela Spider-Man först? Nej. Det berättar sin egen avslutade historia, även om det delar universum med Insomniacs tidigare Marvel-spel.

Är det brutalt eller våldsamt? Ja. Striderna är blodiga och snabba, och tonen är mörkare än i Spider-Man-spelen.

Game Avant-omdömet#

Marvel's Wolverine är ett spel som kritikerna gillar mer än de älskar, och skälen är samstämmiga. Skådespelarinsatserna, storyn och grafiken är utmärkta, och Insomniac förstår karaktären uppenbart. Striderna, som utgör större delen av speltiden, är brutala i början men utvecklas inte, fienderna upprepar sig och strukturen håller spelaren för hårt i handen. Vissa recensenter rapporterar buggar och andra inte, så den tekniska upplevelsen kan variera.

Det rättvisa sättet att läsa mottagandet är som en klyfta mellan dem som värdesätter berättelse och presentation och dem som behöver ett djupare actionspel. För den första gruppen är det en enkel rekommendation, för den andra ett spel att plocka upp på rea. En 7:a speglar den balansen: starkt där det betyder mest för publiken och hämmat där spelarna tillbringar mest tid.

7 av 10 – en suverän Logan och en stark story, bromsade av tunna strider och en styrd struktur.