
Madison
Psychological Horror · Survival Horror · Horror · First-Person · Violent
Spelsida →
Recension
Seriens första helt förstapersonsspel, som flyttar Silent Hill till en dimhöljd skotsk ö där en främlings halvt glömda skuld formar om staden runt honom. Är det ditt slags spel?
Game Avants dom
En genuint obehaglig återkomst till analog skräck, hämmad av upprepade smygpartier och skakig teknisk prestanda på båda plattformarna vid lansering.
Av GameAvant · Publicerad 26 sep. 2026 · Uppdaterad 10 okt. 2026 · 13 min läsning
Välj vad som är viktigt för dig
Alla frågor är valfria.
Hur vill du spela?
Hur mycket story och dialog vill du ha?
Utifrån dina val
Välj vad som är viktigt för dig ovan så visas resultatet här.
IGDB
85%
2 betyg
Steam:
65%
1 462 recensioner
Passar dig om
du vill ha en långsamt brinnande, berättelsedriven skräckupplevelse om skuld snarare än jumpscares, du gillar att pussla ihop ett mysterium från ett klaustrofobiskt förstapersonsperspektiv, och du kan acceptera lite hack för stämningens skull.
Hoppa över om
du behöver pålitligt jämn bildfrekvens, du tröttnar på långa smygsekvenser med begränsade stridsalternativ, eller du väntar på en definitiv, patchad version innan du hoppar in.
Tillgänglighet
Steam
49,99 €
Silent Hill: Townfall är första huvudspelet i den långlivade serien som berättas helt i förstaperson, och det skiftet väger betydligt tyngre än vad ett enkelt kamerabyte antyder. Spelet är utvecklat av Screen Burn Interactive, den skotska studion som tidigare hette No Code, och utgivet av Konami. Det kom den 24 september 2026 till PlayStation 5 och PC. Seriens grundformel förblir igenkännbar: en främling kommer till en plats som inte borde finnas, med en skuld han inte helt minns, och staden formar om sin geografi och sina monster efter vad han har gjort. Den här gången är miljön en dimhöljd skotsk ö i stället för den amerikanska småstad serien är mest känd för, och den omflyttningen ger den bekanta formeln en genuint annorlunda textur i stället för att bara ommåla samma teman. Det förstapersonsperspektivet faktiskt ändrar är själva olustkänslan. Oförmögen att bara observera ett hot på ett kontrollerbart tredjepersonsavstånd låses spelare direkt fast i huvudpersonens eget begränsade synfält, vilket gör att dimman, länge ett av seriens signaturverktyg för att både dölja tekniska begränsningar och bygga stämning samtidigt, blir något närmare ett genuint sensoriskt handikapp snarare än en visuell effekt du ser hända en karaktär. Det skiftet är det bästa med Townfall, och under ungefär de första två tredjedelarna satsar spelet fullt ut på det: miljöberättande, atmosfäriskt ljuddesign och noggrant tempo samverkar för att få dimman att kännas farlig igen på ett sätt serien inte lyckats med konsekvent på gott och väl över ett decennium. Där spelet stöter på riktiga problem är strukturellt snarare än atmosfäriskt. Slutskedet lutar sig tungt på smygsekvenser som upprepar samma grundläggande hot-undvikande-loop utan att meningsfullt eskalera den, och det som kändes genuint obehagligt under de inledande timmarna börjar kännas som utfyllnad när eftertexterna närmar sig. Som förvärrar tempoproblemet lanserades spelet med skakig teknisk prestanda på både PlayStation 5 och PC, den sortens hack och bildrutetapp som aktivt motverkar ett skräckspels förmåga att bygga och vidmakthålla spänning, vilket underminerar en del av det atmosfäriska arbete de första två tredjedelarna gör så bra. Som helhet är det här en genuint obehaglig återkomst till den sortens analoga, stämningsdrivna skräck serien byggde sitt rykte på, åstadkommen genom ett perspektivskifte djärvt nog att ändra hur rädsla faktiskt känns inuti ett Silent Hill-spel. Det upprepande slutskedet och de tekniska kantigheterna vid lanseringen håller tillbaka det från storhet, men själva förstapersonsomtaget är en riktig framgång, och det är svårt att föreställa sig att serien går tillbaka till en fast tredjepersonskamera efter att ha sett vad den här specifika förändringen åstadkommer.
Du kanske älskar det för att
Det klaustrofobiska perspektivet gör varje korridor och CRTV-avsökning genuint spänningsfylld.
Det kan frustrera dig för att
Det innebär också ingen tredjepersonskamera i striderna, så slag med en planka eller ett rör kan kännas klumpiga att sikta med.
Du kanske älskar det för att
Ammunitionen är knapp nog att undvikande av strid känns som det avsedda, mer spänningsfyllda valet.
Det kan frustrera dig för att
Utdragna smygjaktssekvenser i spelets mittparti upprepar samma katt-och-råtta-idé långt efter att den slutat vara läskig.
Du kanske älskar det för att
Flera lösningar på Simons skuld belönar att spela om nyckelval i stället för att låsa historien till ett enda utfall.
Det kan frustrera dig för att
Att se alla fem kräver en andra och tredje genomspelning av ett spel vars mittakt redan känns lång en gång.
13 min läsning
· Av Game Avant
Tre alternativ, en rad om varför för varje.

Psychological Horror · Survival Horror · Horror · First-Person · Violent
Spelsida →
Survival Horror · Psychological Horror · Horror · Psychological · Cinematic
Spelsida →
Survival Horror · Psychological Horror · Psychological · Horror · Puzzle
Spelsida →
Horror · Psychological Horror · Survival Horror · First-Person · Puzzle
Spelsida →
Survival Horror · Horror · Action-Adventure · psychological horror · First-Person
Spelsida →
Horror · Survival Horror · Psychological Horror · First-Person · Violent
Spelsida →