Beast of Reincarnation recension – Game Freaks action-RPG om en tjej och en varg

Ett annorlunda Game Freak-spel#

Studion som är mest känd för Pokémon försöker sig här på något helt annat. I stället för att samla varelser får du en ung kvinna, en vargliknande följeslagare och ett raserat, igenvuxet Japan att ta dig igenom. Beast of Reincarnation är en action-RPG med krävande, teknisk strid, och relationen mellan Emma och hennes följeslagare Koo ska bära den känslomässiga sidan.

Kortversionen är att striderna och samarbetet mellan de två är starka nog för en rekommendation, men att speltiden, upprepningen och det tekniska skicket hindrar spelet från att bli en given favorit. Kritikerna har i stort varit positiva och ofta kallat det ett självsäkert steg för studion, medan Steam-publiken är betydligt mer splittrad. 7 av 10 speglar båda sidorna: ett bra spel med en egen identitet, men ännu inte ett finslipat.

Vad som gör Beast of Reincarnation annorlunda#

Det som skiljer spelet från mängden är parkonstellationen. Striderna är byggda kring att Emma och Koo agerar som ett lag, inte en hjälte med ett husdjur. Koo är en herrelös, vargliknande varelse som blir Emmas partner, slåss vid hennes sida och använder specialförmågor som kallas Bloom Arts. Du bygger affinity genom att klappa honom och ge honom måltider, vilket låser upp belöningar och djupare samtal om hans förflutna.

Recensenter har jämfört blandningen av influenser med Sekiro, NieR och, oundvikligen, Pokémon. Pokémon-jämförelsen handlar mest om hur Koo kommenderas, vilket ger realtidsstriderna en svag turbaserad känsla. Allt annat pekar mot Souls-familjen, med parering, stagger och straffande bossar, fast mildrat av mer förlåtande checkpoints och möjligheten att köra story mode.

Miljö och berättelse#

Spelet utspelar sig år 4026, i ett Japan som har invaderats av en parasitväxt kallad Blight. Djur har förvandlats till fientliga varelser som kallas Malefacts, och de starkaste av dem är elitfienderna Nushi. Emma är en Sealer, någon som kan ta upp Blight och använda den som vapen. Hennes uppgift är att besegra Nushi och vända deras kraft mot Beast of Reincarnation, väsendet vars existens hänger ihop med att hålla världen trygg i hundra år.

Temana är sorg, att släppa taget om de döda, teknik som förlänger livet och frågan om det faktiskt löser något att trycka undan känslor. Det är tunga idéer, och spelet hanterar dem med stillsam ton. Kritiker påpekar att storyn är komplex och ibland dåligt förklarad i början, och att många karaktärer dyker upp utan någon egentlig introduktion. Mycket av handlingen levereras i samtalsscener med begränsad animation, vilket passar den vemodiga stämningen men får vissa partier att kännas statiska.

Emmas känslomässiga återhållsamhet är en medveten del av hennes karaktär, och det är också där åsikterna går mest isär. För en del ger den relationen till Koo mer tyngd genom kontrasten. För andra blir scenerna platta.

Strid: parering, Bloom Arts och rytm#

Parering är kärnan i försvaret. Blockering och dodge finns, men spelet belönar den som lär sig fiendernas timing och pareerar i rätt ögonblick. En lyckad parering fyller på Koos energi, som driver hans Bloom Arts, så bra defensiv spelstil matar direkt in i offensiven. Den loopen är skälet till att kritikerna beskriver striderna som snabba, flytande och tillfredsställande.

Bloom Arts aktiveras genom att du saktar ner action och väljer från en meny, ungefär som kommandosystemen i vissa moderna action-RPG:s. Exempel är syrasprut, rotfjättrar och frösalvor som höjer stagger och läker Emma. Distansvapen med olika ammunition, som explosiva eller giftiga pilar, lägger till ännu ett lager. Ett stort skill tree låser upp nya attacker, Bloom Art-mods och rörelser som dodge roll, och ett hungersystem påverkar stridsstyrkan, även om recensenterna säger att det inte betonas särskilt hårt.

Nackdelen är början. Många system kommer på en gång, och det kan kännas överväldigande innan strukturen blir tydlig. Den som ogillar parering märker också att hela designen lutar på den, och story mode är den viktigaste säkerhetsventilen.

Traversal och utforskande#

Att ta sig fram i världen är en av de mer uppfinningsrika delarna. Emma kan sträcka ut sitt hår till växtbroar, använda det som en spik för höga hopp och gripa tag i särskilda punkter. Det ger traversalen en fysisk, lite märklig karaktär som passar Blight-miljön. Recensenter beskriver rörelsen som högenergisk, även om vissa upplever klumpig klättring och bristande finish på sina håll.

Campsites fungerar som viloplatser där du lägger experience på uppgraderingar, köper skills och förbättrar vapen. Den mobila basen, Cleanse Walker, är spelets hub. En följeslagare som heter Kagura lagar mat där och sköter research för recept och bättre skördar av plantor. Utforskande ger tillbaka upgrade-material, vapen, shrines som ökar antalet healing items och dolda bossar.

Värld och struktur#

Världen är semi-öppen snarare än en fullt öppen värld. Den är uppdelad i kapitel i olika regioner och i stort linjär, med få pussel. Strukturen håller storyn i rörelse, men bidrar också till en av de vanligaste invändningarna: en kampanj som är lång för vad den bjuder på. Recensenternas uppskattningar varierar med spelstil, från cirka 20 till 25 timmar om man rusar genom huvudstoryn till ungefär 35 till 40 timmar med sidoinnehåll, och betydligt mer för att klara allt. Vår databas anger en speltid för huvudstoryn på ungefär 32 timmar.

Visuellt är det igenvuxna, raserade Japan en höjdpunkt. Igenkännbara platser sticker ut, och art directionen hämtar mycket från Princess Mononoke och NieR. Kritiker nämner också grumliga texturer och märklig belysning, särskilt inomhus och under jord, och att vissa regioner ser ut och känns lika varandra.

Bossar och fiender#

Bossfighterna nämns ofta som en höjdpunkt, särskilt mötena med Nushi, där mönstren går att läsa, kontra och lära sig. Samtidigt finns det verkliga invändningar. En boss ska enligt uppgift dyka upp tre gånger i andra halvan nästan oförändrad, fiender är ofta starkare versioner av tidigare, och vissa recensenter tyckte att mönstren var förutsägbara. Kameraproblem gör stora bossar svårare att följa, och clipping-buggar mellan stora varelser och Emmas modell har nämnts.

Helhetsintrycket är en stark första halva full av upptäckter som gradvis lutar sig mer mot upprepning. Det är mönstret bakom det mesta av kritiken om att spelet stannar för länge.

Tekniskt skick och patchar#

Det tekniska skicket är det som splittrar åsikterna mest. Recensenter på PlayStation 5 rapporterade inga märkbara prestandaproblem i åtminstone en av de utförliga recensionerna. Andra nämner kameraproblem, kollisionsbuggar och stela animationer. På PC beskrev spelare under lanseringsveckan ojämn bildfrekvens, problem med DLSS, ett cinematic mode som var inställt på låg bildfrekvens som standard och text som var svår att läsa, och Steam Deck-spelare rapporterade särskilt dåliga resultat. På Xbox krävdes en akut prestandafix.

Game Freak har svarat offentligt och lovat regelbundna uppdateringar. Den första stora uppdateringen i början av augusti justerade kameran, gjorde texten större och satte Performance mode som standard i cutscenes. Regissören erkände att vissa områden fortfarande behöver allvarlig uppmärksamhet. Eftersom patcharna fortsätter komma bör du kolla färsk spelarfeedback och butikssidan för aktuellt läge innan du köper, särskilt på PC.

På Steam beskrivs mottagandet som blandat, med drygt hälften positiva recensioner enligt vår data, långt under kritikernas tonläge. Den skillnaden är värd att ta på allvar: den tyder på att lanseringsupplevelsen betydde mer för många spelare än striderna gjorde.

Tillgänglighet och svårighetsgrad#

Story mode gör spelet åtkomligt för den som vill ha berättelsen utan de svåraste striderna. Förlåtande checkpoints och att fall inte ger skada minskar frustrationen, och snabba belöningar håller tempot uppe. I recensionerna nämns att vissa funktioner saknas, bland annat photo mode, och att tillgänglighetsinställningarna överlag är begränsade, så spelare med särskilda behov bör kolla inställningarna innan de köper.

Jämfört med Sekiro och NieR#

De två mest användbara referenspunkterna är Sekiro och NieR. Sekiro delar parering-först-filosofin, men är striktare och mer inriktat på dueller. Beast of Reincarnation är mer förlåtande, mer systemtungt och byggt kring en partner. NieR delar den vemodiga postapokalyptiska stämningen och blandningen av action med en märklig, känslosam story, men är mer experimentellt i sin struktur. Beast of Reincarnation hamnar mittemellan: lättare än Sekiro, mer konventionellt än NieR.

Ny på action-RPG? Börja här#

De första timmarna är fullspäckade, så några vanor hjälper. Lär dig parering före allt annat, eftersom hela systemet bygger på den. Behandla Koo som en del av din attack, inte som ett extra. Lägg experience på uppgraderingar vid campsites regelbundet, och strunta inte i basens uppgraderingar.

1. Öva parering mot vanliga fiender tills timingen sitter.
2. Använd Bloom Arts för att öppna upp fiender efter en lyckad parering.
3. Vila och uppgradera vid campsites före stora fighter.
4. Kör story mode om bossarna blir en vägg.

Är det värt pengarna?#

Något pris är inte bekräftat i de källor den här recensionen bygger på, så kolla aktuellt pris på din plattform. Längden är det främsta värdeargumentet: 30 till 40 timmar är en rejäl kampanj för genren, och New Game Plus ger ett andra varv. Förbehållet är upprepningen och de tekniska rapporterna, så att vänta på fler patchar eller en rea är ett rimligt val för den som är prismedveten. Vilka språk som stöds har inte kunnat verifieras för den här recensionen, så kolla butikssidan för engelska, svenska och tyska alternativ.

Plattformsvalet spelar roll. Konsolrecensionerna beskriver en jämnare upplevelse än PC-lanseringen, även om patcharna har åtgärdat en del. PC-spelare bör kolla den senaste feedbacken och sin hårdvara före köp.

Spela det här i stället om…#

Kortare: Sekiro: Shadows Die Twice ger den pareringsfokuserade striden i ett tajtare och mer koncentrerat paket, och är det naturliga valet för den som vill ha den renaste versionen av idén.

Enklare: Horizon Zero Dawn är ett postapokalyptiskt actionäventyr med mjukare inlärningskurva och stark känsla av upptäckt, och det kräver mindre precision.

Billigare eller co-op: NieR: Automata dyker ofta upp på rea och är ett mer experimentellt grepp på liknande stämning. Beast of Reincarnation är bara singleplayer, så den som vill ha co-op bör titta på samarbetsspel som Monster Hunter-titlarna.

Vanliga frågor#

Hur lång är Beast of Reincarnation? Ungefär 20 till 25 timmar om man rusar genom huvudstoryn, och cirka 35 till 40 timmar med sidoinnehåll enligt en recension. Att klara allt tar betydligt längre.

Är det open world? Inte helt. Det är semi-öppet, uppdelat i kapitel i olika regioner, och i stort linjärt.

Är det ett Souls-like? Det lånar mycket från genren, särskilt parering och svåra bossar, men är mer förlåtande och har story mode.

Vilka plattformar finns det på? PlayStation 5, Xbox Series X|S och Windows PC sedan den 4 augusti 2026.

Finns det co-op eller multiplayer? Nej. Det är ett singleplayer-spel.

Måste man känna till Game Freaks andra spel? Nej. Det har ingenting med Pokémon att göra vare sig i story eller miljö.

Game Avant-omdömet#

Beast of Reincarnation är ett bra spel som försöker vara ett riktigt bra. Striderna har en härlig rytm, Koo är en verklig styrka och det raserade Japan är minnesvärt. Problemen är också verkliga: en mittdel som drar ut på tiden, upprepade bossar, en kamera som ställer till det och en PC-lansering som lämnade många spelare missnöjda. Patcharna förbättrar läget, men skillnaden mellan kritiker och Steam-spelare visar hur mycket lanseringskvaliteten betyder.

Den rättvisa slutsatsen är att det är en värd action-RPG för den som gillar parering och en stark kompanjon, och ett mer försiktigt köp för den som vill ha finish först. Det är en lovande ny riktning för studion, som inte riktigt gör hela jobbet.

7 av 10 – en flytande, hjärtlig action-RPG med en fantastisk kompanjon, som hålls tillbaka av upprepning och tekniska skavanker.