En klassiker från 1998, ombyggd av Nintendos eget Zelda-team#
The Legend of Zelda: Ocarina of Time är Nintendos fullständiga remake av sin egen Nintendo 64-klassiker från 1998, släppt den 5 november 2026 exklusivt till Nintendo Switch 2. Jobbet lades inte ut på ett externt studio: Nintendo EPD Production Group No. 3, samma interna team som gjorde Breath of the Wild och Tears of the Kingdom, byggde om spelet från grunden, med producenten Eiji Aonuma vid rodret precis som han varit för serien sedan originalet. Det är andra gången Ocarina of Time görs om, efter 2011 års version till Nintendo 3DS, men skillnaden mellan de två ombyggnaderna är hela poängen här: 3DS-remaken skärpte N64-spelets kanter, medan den här bygger om ljussättning, karaktärsmodeller, röstarbete och musik från grunden, samtidigt som den behåller samma fängelsehålor, samma tidsresestruktur och samma historia om Link som växer från barn i Kokiriskogen till Tidens hjälte.
Det är satsningen remaken gör, och den är medveten. Inget i de nio fängelsehålorna, överväldskartans uppbyggnad eller Ganondorfs plan att stjäla Triforce har designats om. Det som ändrats är allt runt omkring den strukturen: hur den ser ut, hur den låter och hur direkt den talar till dig.
Vad Nintendo faktiskt byggt om#
Den största förändringen är visuell. Hyrule Field, Tidens tempel, Zoras rike och varje fängelsehåla är ombyggda med ljussättning, texturdetalj och karaktärsmodeller som inte har något gemensamt med N64-originalets fyrkantiga geometri, samtidigt som varje plats behåller en silhuett och layout som alla som spelade 1998 känner igen. Nintendo kallar resultatet att spelet "återföds", och Tidens tempels målade glas eller Vattentemplets skiftande ljus är de tydligaste bevisen på att det här är en total ombyggnad och inte bara en upplösningsuppgradering.
Den större förändringen är hur historien berättas. Varje stor mellansekvens har nu fullt röstskådespeleri och ett utökat manus, spelat över en symfonisk orkestermusik i stället för originalets MIDI-ljudspår. Zelda som varnar Link för Ganondorf, Sarias avsked i Lost Woods och Tidens tempel-temat landar alla med en tyngd N64:s textrutor och chiptune-musik fysiskt inte kunde ge, trots att ingen av dialogens händelser faktiskt ändrats.
Det mest ovanliga tillägget är hur man faktiskt spelar ocarinan. Links ocarina har alltid varit ett verktyg för att förflytta sig över Hyrule, byta dag till natt och kalla på Epona, och remaken behåller varenda en av de melodierna på kontrollens knappar. Det nya är att Switch 2:s inbyggda mikrofon låter dig spela samma melodier genom att nynna in dem eller spela dem på ett riktigt instrument, vilket förvandlar en menyhandling man annars bara klickar igenom till något som närmar sig en uppträdande. Utspridda över Hyrule finns nya samlarobjekt kallade Fairy Thoughts, små lore-fragment som belönar utforskande av hörn på kartan huvuduppdraget aldrig kräver att man besöker.
Hall of Fallen Foes: det enda genuint nya läget#
Fängelsehålorna själva är oförändrade, men remaken lägger till Hall of Fallen Foes, en revansch-arena där man kan spela om striderna mot spelets stora bossar, Ganondorf och Phantom Ganon inräknade, utan att starta ett nytt sparfil eller leta upp en sen förflyttningspunkt. Det är ett litet tillägg jämfört med en hel kampanj, men det är den del av paketet som är byggd för den som redan känner äventyret och vill ha en anledning att gå tillbaka till det efter sluttexterna, snarare än för den som upptäcker Hyrule för första gången.
Samma nio fängelsehålor, och varför det fortfarande funkar#
Ocarina of Times struktur, där barnet Link rensar tre fängelsehålor innan ett språng sju år framåt gör honom till en vuxen som rensar sex till, är fortfarande ett av seriens bäst paketerade äventyr, och remaken rör den inte. Vattentemplet, ökänt för sin stövelbytande logik, är ombyggt visuellt men körs på samma pusseldesign som gjorde det till en milstolpe första gången, på gott och ont beroende på hur man minns det. Skog-, eld-, vatten-, skugg- och andetemplet lär fortfarande ut sina verktyg ett i taget, i en ordning som fortfarande känns medveten nästan tre decennier senare.
Vad som inte åldrats lika graciöst är den första timmen. Kokiriskogens rad av hämta-uppgifter innan Link ens lämnar byn var tajmad för en publik 1998 som inte hade någonstans att vara, och remaken snabbar inte upp något av det. Den som kommer från Breath of the Wild eller Tears of the Kingdoms öppna, spelarstyrda struktur bör förvänta sig ett betydligt mer linjärt, portionerat äventyr, inte en omtolkning i den nyare formen.
Mottagande#
Kritiker har tagit emot remaken med den typ av nästan enig hyllning som är ovanlig även för en älskad serie-återkomst: betyg från stora speltidningar och sajter klumpar sig i mitten av 90-talet på en hundragradig skala, och den stora majoriteten rekommenderar spelet rakt av. En av de mer detaljerade kritikerpanelerna pekade särskilt ut den ombyggda kameran och kontrollerna som det tydligaste beviset på att remaken förtjänar sin plats, samtidigt som den noterade att själva speldesignen fortfarande är enkel jämfört med 2026 års öppna-värld-spel, eftersom fängelsehålorna själva aldrig rörts. Remakens sammanlagda kritikerbetyg hamnar bara ett par poäng under originalets från 1998, som i sig är ett av de högst rankade spelen som gjorts, en jämförelse som säger mer om hur bra N64-originalet fortfarande är än om någon brist här.
Vem remaken faktiskt är till för#
Det här är i första hand byggt för den som redan känner Hyrule: den som vill höra Zeldas varning spelad i stället för läst, se Vattentemplets vattennivåer renderade på riktigt och spela om Ganondorf utan en ny sparfil. Nykomlingar kan absolut börja här, eftersom historien och fängelsehåledesignen håller helt på egna meriter, men de får ett mer linjärt pusseläventyr än Nintendos två senaste Zelda-spel, och bör gå in med den förväntningen i stället för att vänta sig en ny Breath of the Wild.
Är det värt pengarna?#
Remaken kostar 59,99 dollar i Nintendo Switch 2:s eShop, i linje med plattformens standardpris för nysläpp snarare än ett nedsatt remaster-pris. För det får man samma, ungefär 20 till 30 timmar långa äventyr som originalet erbjöd, beroende på hur mycket tid man lägger på sidoinnehåll och Fairy Thoughts, plus Hall of Fallen Foes som omspelningsvärde efteråt. Nintendo har inte annonserat ett Master Quest-läge eller någon svårare inställning, så den som köper specifikt för det bör vänta på en officiell bekräftelse snarare än att anta att det ingår.
Spela det här i stället om …#
Mer öppet: The Legend of Zelda: Breath of the Wild eller Tears of the Kingdom byter remakens strukturerade fängelsehålor mot en öppen värld man kan ta sig an i nästan vilken ordning som helst.
Kortare: The Legend of Zelda: Link's Awakening är ett tätare Zelda-äventyr på ungefär 10 till 15 timmar, med en liknande fängelsehåledriven struktur.
Billigare: Originalet från 1998 och dess remake till Nintendo 3DS från 2011 finns fortfarande brett tillgängliga i andrahandsledet, och berättar exakt samma historia med en betydligt mer blygsam presentation.
Vanliga frågor#
Hur lång är Ocarina of Time-remaken? Ungefär 20 till 30 timmar för ett fullt genomspel, beroende på hur mycket sidoinnehåll och hur många Fairy Thoughts man jagar.
Är det en remaster eller en fullständig remake? En fullständig remake. Grafiken, röstskådespeleriet, musiken och ocarina-kontrollerna är ombyggda, men fängelsehålorna, överväldskartan och historiens händelser är oförändrade från 1998 års original.
Finns det till något annat än Switch 2? Nej. Spelet är exklusivt till Nintendo Switch 2 utan någon annonserad släpp till andra plattformar.
Ingår Master Quest? Nintendo har inte bekräftat Master Quest eller något svårare läge för den här versionen.
Måste man ha spelat originalet? Nej. Remaken berättar hela historien på egen hand, även om den som spelat N64- eller 3DS-versionen känner igen varenda fängelsehåla och händelse.
Finns det röstskådespeleri? Ja, fullt röstskådespeleri och utökad dialog genom spelets stora mellansekvenser, spelat över en ny orkestermusik.
Game Avant-omdömet#
Ocarina of Time förtjänar ordet "remake" snarare än "remaster" genom att bygga om allt runt sina nio fängelsehålor, ljussättningen, röstarbetet, musiken, själva sättet man spelar ocarinan på, samtidigt som den litar på att pusseldesignen under fortfarande håller nästan tre decennier senare. För det mesta har den rätt i det: fängelsehålorna som gjorde N64-originalet till en milstolpe har inte tappat ett steg, och att äntligen höra dem ordentligt bakade i musik stärker bara den saken. Där den kommer till kort är i att be samma av den långsamma inledningstimmen, och i att lämna Master Quest och svårare inställningar obekräftade för den som ville ha mer motstånd tillsammans med den nya presentationen.
9 av 10 – en total ombyggnad som respekterar det som redan fungerade i stället för att uppfinna det på nytt, och för det mesta förtjänar rätten till det.