En debut med fler idéer än finish#
Wuchang: Fallen Feathers är Leenzees första spel, och det spelar som en studio som lade hela budgeten på ambition och hade lite kvar till kvalitetssäkring. Spelet publicerades av 505 Games och kom ut den 24 juli 2025 till PlayStation 5, Xbox Series X|S och PC. Det kastar in en förbannad pirat i en version av Mingdynastins Kina som faller samman av pest, krig och något märkligare, och bygger ett stridssystem som straffar tvekan snarare än belönar tålamod. Miljön och kärnan i striderna är verkligt särpräglade. Kameran, balansen och prestandan vid lanseringen är det inte, och glappet mellan de två halvorna är hela den här recensionens berättelse. Det är en debut som talar nästan lika högt för studions nästa projekt som för sig själv.
Vad som gör Wuchang: Fallen Feathers annorlunda#
Hela stridssystemet bygger på en idé: dodge ska vara ett anfall, inte bara en flykt. Varje vapen bygger en resurs som heter Skyborn Might, upp till fem stacks, och det snabbaste sättet att fylla den är en "shimmer", en exakt tajmad dodge genom ett inkommande anfall som inte bara undviker all skada utan också ger tillbaka Might direkt för motattacken. En typisk Soulslike lär dig att rulla undan och straffa efteråt. Wuchang: Fallen Feathers vill att själva dodgen ska vara straffet. Spendera den Might du byggt på en aktiv skill mitt i en combo, och ett svärdshugg kedjas till en magisk explosion eller en uppföljande attack som de flesta fiender inte kan avbryta.
Den enda mekaniken förändrar hur varje fight spelas. Att stå på avstånd och nöta ner en bosshälsa går, men är långsamt och otillfredsställande, eftersom Skyborn Might sjunker om du står utanför farozonen. Spelet vill ha dig inne i fiendens svingradie: läsa attacken, shimmra igenom den och direkt spendera resursen som dodgen just gav dig. Mot en välgjord motståndare blir det några av de mest aggressiva och tillfredsställande utbytena genren erbjudit på flera år. Mot en dåligt tunad blir det frustration, särskilt mot några av de flygande och mångarmade bossarna. En kamera som inte kan hålla ett snabbt eller flygande mål i bild gör det nästan omöjligt att tajma en shimmer mot attacker du faktiskt inte ser komma.
Shu: en värld byggd av verklig historia och märkligare myter#
Regionen Shu, där spelet utspelar sig, gör det mest övertygande världsbygget i någon Soulslike utanför FromSoftwares egen katalog på flera år. Arkitekturen från sen Ming, de stridande fraktionerna och bakgrunden av hungersnöd och uppror hämtas från en verklig, väldokumenterad period i kinesisk historia. Ovanpå det ligger en övernaturlig pest kallad Feathering, en åkomma som nöter bort minnet, framkallar galenskap och till sist förvandlar offren till monstruösa halvfågelvarelser. Halvfågelbilderna är ingen dekoration. Leenzee har sagt att designen bygger direkt på bronsreliker som grävts fram vid den verkliga arkeologiska platsen Sanxingdui, vars mystiska hybridfigurer av människa och fågel ger Featherings monsterdesign en textur som inget i genrens vanliga europeiska fantasy-mall liknar.
Hubben Shu Sanctum strålar ut i fyra sammanlänkade regioner, och bara den inledande sträckan binder ihop över ett dussin namngivna platser: Reverent Temple, Buddha Cliffs, Worship's Rise, Lightzen Temple, Mercury Workshop, Doomwillow Beach, Lu Mansion, Corpse Pits och Palace Pass, bland andra, och till de flesta går det att ta sig på mer än en väg. Strukturen är semi-open snarare än en fullt öppen värld. Du får flera vägar till samma mål och belönas för att gå bort från den uppenbara, i stället för att släppas på en karta utan riktning. Banditläger, dolda shrines och en handfull av spelets 24 bossar ligger helt vid sidan av huvudstråket, och att missa en sidoväg kan betyda att du missar en boss, en del utrustning eller i några fall ett helt alternativt slut kopplat till en NPC-questkedja du aldrig utlöste.
Bai Wuchang: en story berättad genom en kropp som faller isär#
Huvudpersonen Bai Wuchang är en piratkrigare som återvänder till hemlandet Shu för att leta efter en uråldrig artefakt som kan väcka hennes yngre syster Bai Yu till liv. Tidigt i storyn drabbas hon av Feathering av ett härjande fjädermonster vid Worship's Rise, och hon förlorar minnet. Därmed blir hela spelet lika mycket ett sökande efter vad som hänt henne som efter artefakten. Det är en mindre, mer personlig inramning än den vidsträckta kosmiska mytologin de flesta Soulslikes siktar på, och den fungerar för det mesta, eftersom spelet låter Bai Wuchangs egen kropp svika henne. Madness-systemet, som beskrivs nedan, vanställer henne synligt ju längre en fight eller en run pågår, så hennes fysiska tillstånd blir en löpande kommentar till hur nära hon är att bli precis den sortens varelse hon jagar.
Dialogen gör resten av det tunga jobbet, och den lutar sig hårt mot en genrevana som landar bättre här än i de flesta spel: bossar som pratar. Flera av storybossarna, bland dem Xuanyangzi och Zhu Youjian, reciterar vers före och under sina fighter, poesi som blir allt mer splittrad och galen när mötet eskalerar och speglar karaktärens egen nedstigning i Feathering. Det är en liten detalj som gör mer för att sälja sjukdomens skräck än någon cutscene i spelet.
Madness och Red Mercury: en valuta du kan förlora två gånger#
Under Feathering-storyn ligger ett riktigt klurigt risk-och-belöning-system som heter Madness. Det stiger passivt när du dödar icke-Feathered humanoida fiender eller dör i strid, och kan också höjas medvetet med consumables. Vid 50 % blir Bai Wuchangs ögon röda. Vid 90 % kryper demoniska märken synligt uppför hennes armar och själva gränssnittet börjar förvrängas. Över 90 % kommer utdelningen: skadan du gör och Red Mercury du får av dödade fiender ökar, till priset av att du själv tar mer skada. Det är en klassisk souls-och-valuta-loop med en riktigt ny twist, eftersom valutan Red Mercury straffas på en glidande skala och inte med ett allt-eller-inget-raderande.
Dör du under 50 % Madness tappar du bara lite Red Mercury där du föll. Dör du mellan 50 % och 90 % förlorar du en bit stor nog att kasta tillbaka en hel grind-session. Dör du över 90 % behåller marken allt, punkt slut. Dör du vid exakt 100 % spawnar spelet din Inner Demon, en fientlig kopia av din egen karaktär med din egen build, som står mellan dig och varje Mercury du förlorat. Vägen ner igen går genom att jaga fiender som redan är synligt Feathered, märkta av fjädrar som växer ur kropparna, vilket sänker Madness för varje kill. Systemet belönar precis den aggression som striderna vill ha av dig och straffar precis den vårdslöshet som aggressionen kan tippa över i, och det är en av de mest intressanta tolkningarna av Souls-valutaformeln som genren har gett på flera år.
Bossar och svårighet: hanterligt svårt, ojämnt designat#
Wuchang: Fallen Feathers sprider 24 bossfighter över sina fyra regioner: nio kopplade till huvudstoryn och femton helt valfria, flera av dem missbara om en questkedja inte utlöses i tid. Svårigheten ligger i ett bekvämt, väl inkört Soulslike-spann. De flesta fighter klaras inom en handfull försök när mönstret väl sitter, och loopen från shimmer till Skyborn Might ger skickliga spelare ett riktigt verktyg för att vända en förlorande strid, i stället för att bara grinda levels tills siffrorna räcker.
Bossradens kvalitet är inte jämn. De bästa fighterna, humanoida svärdsmän som Xuanyangzi, lever på läsbar timing och belönar precis den aggressiva spelstil som striderna är byggda för. De svagare lutar sig mot storlek, flera lemmar eller förflyttning i luften, och det är just där lock-on-kameran faller isär. Den har svårt att hålla snabba eller flygande mål i bild, och i några av spelets trängre arenor svingar den vilt när Bai Wuchang trängs in i ett hörn, så att en rättvis fight blir en gissningslek om var nästa träff kommer ifrån. Inget av det gör bossraden dålig. Det gör den ojämn på det sätt som en studios första spel, med så stor omfattning, alltid riskerade att bli.
Vapenval och obalansen kring magi#
Bai Wuchang kan utrusta två vapen på en gång och byta mellan dem mitt i striden, och spelet lutar sig mycket hårdare mot det än de flesta Soulslikes. En combo som börjar med en snabb dual-blade-öppning och avslutas med en tung tvåhandsuppföljning ger en bonus som inget av vapnen får ensamt. Med Impetus Repository kan du dessutom nollställa dina skill points när du vill, så att välja vapentyp är aldrig ett permanent beslut på samma sätt som i en del av spelets jämlikar. I praktiken belönar de första timmarna experimenterande: plocka upp vad som droppar, testa mot en vanlig fiende och behåll det i rotationen eller lägg det åt sidan utan att förlora någon riktig progress.
Det enda stället där öppenheten slår tillbaka är magi. Aktiva skills byggda på Skyborn Might, särskilt ranged spells, träffar med en kraft som de flesta melee-combos behöver flera lyckade shimmers för att matcha, så en caster-build kan lägga sin skada tidigt på ett sätt som en ren svärdsman inte kan. Det är inte trasigt i betydelsen att någon enskild build gör hela spelet trivialt, men några fighter är märkbart enklare med rätt spell utrustad än med bara ett blad, och en noggrannare balansrunda skulle göra mycket för att få varje vapen att kännas som ett lika giltigt val och inte bara ett stilistiskt.
Prestanda: det 505 Games och Leenzee fortfarande rättar till#
Versionen som släpptes den 24 juli 2025 hade verkliga, väldokumenterade tekniska problem, koncentrerade till PC. Spelet är byggt på Unreal Engine 5 och lutade tungt på shader compilation. Spelare på många olika konfigurationer, även kort långt över minimikravet, fick stutter, bildfrekvensdippar och långa shader-compile-pauser under vanlig förflyttning och, värre, under bossfighter. Leenzee släppte en patch inom ett dygn efter lanseringen som åtgärdade flera av problemen, bland annat en manuell växel för ett low-latency-läge som levererats påslaget som standard, VRAM-optimering för svagare GPU:er och en fix för stutter kopplad till finisher-animationer. Utvecklaren erkände problemen offentligt, med orden att de "should never have occurred", och uppföljande patchar har fortsatt att minska glappet sedan dess. Den som köper nu får ett märkbart stabilare spel än det som lanserades, men PC-spelare som är känsliga för frame pacing bör räkna med enstaka hack, särskilt första gången en ny områdes shaders kompileras.
Ny på genren? Börja här#
Den som aldrig rört en Soulslike får en något mjukare introduktion här än i FromSoftwares egna spel, just tack vare Skyborn Might. Systemet ger en synlig, omedelbar belöning för att lära sig ett attackmönster, i stället för att bara straffa ett misstag, vilket gör inlärningskurvan mer konkret: en lyckad shimmer känns bra direkt, redan innan hela stridssystemet har klickat. Det bästa är att lägga ordentlig tid i hubben Shu Sanctum innan du rusar vidare, plocka upp minst två olika vapentyper tidigt och testa båda mot vanliga fiender innan du bestämmer dig för en stil, eftersom Impetus Repositorys gratis respecs gör det riskfritt. Det är också värt att tidigt skaffa vanan att bränna av Madness genom att aktivt jaga redan Feathered fiender efter en tuff strid, i stället för att upptäcka hur Red Mercury-straffet skalar efter en frustrerande död.
Jämfört med Nioh 2 och Black Myth: Wukong#
Nioh 2 är närmaste strukturella släkting här, och jämförelsen smickrar inte något av spelen lika mycket. Team Ninjas yokai-jagande samurajepos kombinerar också vapenbyten med en risk-och-belöning-mätare för korruption, och efter flera års patchar och två expansioner är dess version av formeln helt enkelt mer polerad: bättre kamera, bättre balans mellan stances och vapentyper, och en uppdragsstruktur som aldrig ber lock-on att följa något så oförutsägbart som en flygande, skärmfyllande boss i en trång korridor. Wuchang: Fallen Feathers har den mer distinkta miljön av de två, med verklig Ming-historia i stället för Nioh 2:s något mer generiska yokai-tema från sengoku-eran, men har ännu inte förtjänat Nioh 2:s mekaniska finish och kan behöva en liknande rad patchar för att komma dit.
Black Myth: Wukong är den mer användbara jämförelsen för ton och ambition än för mekanik. Båda spelen är debutnära, dyra satsningar på kinesisk mytologi från studior som vill visa att en nationell spelindustri kan bygga actionrollspel i AAA-skala, och båda lutar sig mot spektakel, slående monsterdesign och en story som berättas lika mycket genom antydan som dialog. Black Myth: Wukong är ett mer linjärt, filmiskt actionspel med mycket större budget bakom presentationen. Wuchang: Fallen Feathers är den råare, mer experimentella Soulslikeen av de två, som är villig att ge spelaren en riktigt ny stridsresurs och en semi-open värld i utbyte mot en skakigare teknisk grund. Är Black Myth: Wukong det självsäkra skyltfönstret är det här det ambitiösa första utkastet.
Är det värt pengarna?#
Till 49,99 dollar för standardutgåvan och 59,99 dollar för Deluxe Edition ligger Wuchang: Fallen Feathers på ett normalt mellanprisläge snarare än fullt blockbusterpris. Det fanns dessutom på Xbox Game Pass från dag ett, vilket fortfarande är det minst riskfyllda sättet att prova det om du redan prenumererar. För pengarna tar ett fokuserat genomspel till eftertexterna ungefär 25 till 35 timmar, ett normalt genomspel med sidoområden och valfria bossar ligger närmare 40 till 60, och full completion, varje boss och varje slut, sträcker sig mot 70 till 80 timmar. Det är en riktigt stor mängd innehåll för priset, i nivå med eller före de flesta Soulslikes till fullpris.
Bästa plattform just nu är PlayStation 5 eller Xbox Series X, där prestandan varit mest konsekvent sedan patcharna dag ett. Spelare på Xbox Series S får räkna med de mjukaste grafikinställningarna av de tre konsolversionerna. PC ger bäst möjlig grafik för den med stark hårdvara men är också där shader-stuttern rapporterats mest ihållande, så den som bygger en ny PC specifikt för det här spelet bör vänta minst en patchcykel till innan köp till fullpris. Text och tal finns på engelska på alla plattformar, med undertexter på flera språk inklusive tyska.
Spela det här i stället om …#
Kortare: Sekiro: Shadows Die Twice byter vapenvariation och builds mot ett enda svärd och det tajtaste och mest fokuserade parry-systemet FromSoftware någonsin släppt, på ungefär 30 timmar.
Enklare: Lords of the Fallens reboot från 2023 har en mer förlåtande svårighetskurva, tätare checkpoints och en struktur med två världar som mildrar straffet för en misslyckad run.
Billigare eller co-op: Wo Long: Fallen Dynasty, Team Ninjas egen tolkning av en pestdrabbad, mytologiserad kinesisk miljö, är ofta rejält nedsatt och har ett fullt co-op-läge för den som vill ha samma historiska fantasykänsla tillsammans med en vän.
Vanliga frågor#
Hur lång är Wuchang: Fallen Feathers? Runt 25 till 35 timmar för en direkt väg till eftertexterna, 40 till 60 för ett normalt genomspel med sidoinnehåll och 70 till 80 för full completion av alla 24 bossar och varje slut.
Är Wuchang: Fallen Feathers open world? Nej. Shu är en semi-open, sammanlänkad struktur med flera vägar mellan namngivna områden, närmare en tät Soulslike-karta än en fullt öppen värld.
Finns det co-op? Kampanjen är en singleplayer-upplevelse. Det finns inget inbyggt co-op-läge för huvudstoryn.
Finns det ett easy mode? Ingen svårighetsreglage, men vapenbyten, Skyborn Might-systemet och levling ger spelaren flera sätt att justera hur en fight känns.
Är PC-versionen stabil nu? Bättre än vid lanseringen. Flera patchar sedan 24 juli 2025 har åtgärdat det värsta stuttret och VRAM-problemen, men enstaka hack har fortfarande rapporterats, särskilt första gången ett nytt område laddas.
Måste man kunna kinesisk historia eller mytologi i förväg? Nej. Feathering, Bai Wuchangs story och de Sanxingdui-inspirerade monsterdesignerna förklaras i själva spelet, även om kännedom om sen Ming ger miljön mer textur.
Går det att respeca sin build? Ja. Med Impetus Repository kan du nollställa skill points när du vill, så att byta mellan melee-vapen, dual-wield och magi kostar aldrig ett bortslösat genomspel.
Game Avant-omdömet#
Wuchang: Fallen Feathers är den sällsynta debuten som får den svåraste delen rätt och snubblar på det som alla andra Soulslikes redan löst. Skyborn Might omdefinierar på riktigt vad en dodge är till för, loopen med Madness och Red Mercury är en av de smartaste tolkningarna av risken med souls-valuta på flera år, och Shu är en miljö byggd av verklig historia och märkligare myter som inget annat spel i genren erbjuder just nu. Inget av det ursäktar en kamera som inte kan följa sin egen bossrad, en lansering som behövde en patch dag ett för att vara spelbar på en stor del av PC-hårdvaran, eller en Skyborn Might-ekonomi som tydligt gynnar vissa vapen framför andra.
Leenzee har byggt något som är värt att spela klart trots bristerna, och värt att följa noga inför det som kommer härnäst, särskilt om de tar den här världen och det här stridssystemet vidare till en uppföljare med en hel patchcykel redan bakom sig.
7 av 10 – en genuint uppfinningsrik Soulslike-debut som en skakig kamera och en hackig lansering hindrar från att matcha sina egna bästa idéer.