God of War

Mer om God of War

God of War är spelet där Santa Monica Studio tog en serie som under tre tidigare spel definierats av spektakel och otyglat raseri, och byggde om nästan allt kring återhållsamhet. Det släpptes den 20 april 2018 till PlayStation 4, med en PC-version som kom den 14 januari 2022. Kratos flyttas helt bort från grekisk mytologi och in i en nordisk miljö, den gamla fasta kameran med hack-and-slash-struktur byts mot en enda obruten tagning som aldrig klipper under hela spelet, och karaktären går från en förbannad gud som slår sig fram genom Olympen till en far som genuint inte vet hur han ska prata med sin egen son. Inget av det omtaget hade betytt något om stridssystemet under ytan var tunt, och det är det inte: serien förtjänar sitt rykte som bästa del genom att den litar mer på en lugnare story och en enda kärnvapenmekanik än något tidigare God of War. Premissen ryms i en mening. Kratos och sonen Atreus ger sig ut för att sprida askan efter Faye, Atreus mamma, från den högsta toppen i de nio världarna, och resan avbryts ständigt av gudar, monster och ett förflutet Kratos ägnat år åt att aldrig nämna. Den nordiska miljön ger studion en helt ny rollista att bygga kring, bland andra Baldur, Freya, Mimir och dvärgbröderna Brok och Sindri, och avgörande är att dramatiken aldrig behöver luta sig mot Kratos gamla gud-av-krig-raseri för att skapa spänning. Den kommer i stället från två personer som uppenbart älskar varandra och nästan inte har någon aning om hur de ska säga det. Den obrutna kameratagningen är ingen gimmick klistrad på spelet för marknadsföringens skull. Den tvingar varje strid, varje pussel och varje samtal att flyta rakt in i nästa utan en laddningsskärm eller ett klipp som stör tempot, vilket får relationen mellan Kratos och Atreus att kännas som att den faktiskt sker i realtid snarare än sammansatt av separata scener. Striderna själva kretsar kring Leviathan-yxan, ett vapen du kastar och kallar tillbaka mitt i striden, i kombination med Atreus eget bågstöd och en avmätt, tung stridsrytm som ersätter seriens gamla knapptryckarspektakel med något som belönar tålamod och positionering. Under mer än tjugo timmar går spelet sällan fel, och de få ställen där det gör det, viss tempoförlust i mittenspelet, några sidoaktiviteter som känns tunnare än huvudstoryn, är marginella jämfört med vad omtaget åstadkommer. Det här är en serie ombyggd från grunden kring en far och son som ännu inte känner varandra, och det förblir det tydligaste beviset på att återhållsamhet, använd medvetet, kan ge ett mycket bättre spel än spektakel ensamt någonsin gjort.

Det du kommer älska. Eller hata.

2026-10-05 · Av Game Avant

Guider till God of War