Nintendo 64 fanns på marknaden mellan 1996 och 2002 och var konsolen som lärde branschen att bygga spel i tre dimensioner. Analogspaken, de fyra kontrollportarna och kassettformatet gav ett bibliotek som är tungt på plattformsspel, racingspel och multiplayer-shooters, men tunt på de långa rollspel som blomstrade på PlayStation. Listan lutar därför mot Nintendo och Rare, men rymmer också de tredjepartsspel som fungerade bäst på just den här hårdvaran. Varje text nämner en ärlig svaghet, eftersom många av spelen visar sin ålder i bildfrekvens, kamera och siktavstånd.
1. The Legend of Zelda: Ocarina of Time#
Nintendo EAD släppte Ocarina of Time i november 1998, och spelet förde Zelda in i 3D samtidigt som det lade grunden till mycket av det som senare actionäventyr lånat. Z-targeting gjorde närstrid läsbar i tre dimensioner, och bytet mellan barn- och vuxen-Link gav Hyrule en känsla av tid och konsekvens. Spelet har 99 på Metacritic och 98 procent på GameRankings, det högsta betyget på båda sajterna, och vann Game of the Year vid den andra upplagan av Interactive Achievement Awards. Åldern syns i kantiga karaktärsmodeller, låg bildfrekvens och menytunga dungeons som Water Temple, där stövelbytena i pausmenyn bryter flytet. Spelet kom senare till GameCube, Wii Virtual Console och, som remake, Nintendo 3DS, och toppar fortfarande de flesta retrospektiva listor över de bästa spelen någonsin.
2. Perfect Dark#
Perfect Dark, Rares andliga uppföljare till GoldenEye 007, släpptes i maj 2000 och pressade hårdvaran till gränsen. Kampanjen följer agenten Joanna Dark genom sci-fi-uppdrag med alternativa vapenfunktioner och mål som ändras med svårighetsgrad, medan multiplayerläget erbjuder en omfattande, anpassningsbar arena med AI-botar som kan ställas in med olika personligheter. Spelet har 97 på Metacritic och 95 procent på GameRankings, och vann ett BAFTA-pris. Expansion Pak krävdes för kampanjen och de flesta multiplayer-alternativen. Största svagheten är en ojämn bildfrekvens som kan förstöra de högre svårighetsgraderna, särskilt i matcher med fyra spelare. En uppdaterad version kom till Xbox 360 2010 med jämnare bildfrekvens, men originalet är fortfarande den definitiva studien i vad N64 kunde åstadkomma.
3. GoldenEye 007#
Rares GoldenEye 007 kom i augusti 1997 och bevisade att förstapersonsskjutare kunde fungera på konsol. Uppdragen har lager av mål som förändras med svårighetsgraden, smygande och prickskytte spelar roll, och deathmatch i delad skärm för fyra spelare blev konsolens sociala hjärta. Spelet har 96 på Metacritic och vann ett BAFTA Interactive Entertainment Award samt flera Interactive Achievement Awards, bland annat Console Game of the Year. Det sålde över åtta miljoner exemplar och är ett av systemets storsäljare. Det är också tydligt daterat: bildfrekvensen hackar i multiplayer, sikte med analogspaken kräver övning och kampanjen förutsätter att man känner till filmen. Påverkan på senare shooters, från Halo till Perfect Dark, är svår att överdriva, och upplägget med vapenset, karaktärsval och rundor med bara slappers är fortfarande en förlaga för soffspel.
4. The Legend of Zelda: Majora's Mask#
Nintendo EAD släppte Majora's Mask år 2000, i Japan i april och i Nordamerika i oktober, bara ett och ett halvt år efter Ocarina of Time. I stället för att upprepa den formeln fångade spelet Link i en tredagarsloop innan månen faller över Termina, och gjorde tidsgränsen, förvandlingsmaskerna och invånarnas scheman till ett känslosamt, vemodigt äventyr. Spelet har 95 på Metacritic och fick 9,9 av 10 av IGN. Det krävde 4 MB Expansion Pak, vilket gav längre siktavstånd och rikare ljussättning. Sidouppdragen, som storyn om Anju och Kafei, ger världen en mänsklig skala som få spel matchat. Tredagarsstrukturen kan kännas begränsande för den som ogillar deadlines, och antalet dungeons är litet. Många senare fans rankar det över sin berömda föregångare.
5. Super Mario 64#
Nintendo EAD lanserade Super Mario 64 tillsammans med konsolen i Japan i juni 1996, och spelet definierade hur ett 3D-plattformsspel ska styras. Marios rörelser med analogspaken, de flexibla hoppen och hubbstrukturen med tavlor i Peachs slott gav spelarna en lekplats snarare än en korridor, och kameraexperimentet pekade ut vägen för hela branschen. Spelet har 94 på Metacritic och 96 procent på GameRankings, och samlade Game of the Year-utmärkelser från flera medier. Det blev det bäst säljande Nintendo 64-spelet. Var och en av de 120 stjärnorna belönar en ny färdighet, från exakta längdhopp till att utforska banornas gömda hörn. Kameran, som styrs med C-knapparna, kan fortfarande jobba emot spelaren på trånga ytor, och polygongrafiken är mycket enkel i dag. Spelet ingick senare i samlingen Super Mario 3D All-Stars 2020.
6. Paper Mario#
Intelligent Systems släppte Paper Mario i Japan i augusti 2000 och i Nordamerika i början av 2001, sent i konsolens liv. Den turbaserade rollspelsstriden använder timade knapptryck, partnersystemet ger varje allierad en tydlig funktion både i och utanför strid, och manuset hör till det roligaste Nintendo skrivit. Spelet har 93 på Metacritic. Kapitlen i sagoboksstil, vart och ett kring en ny plats och en stjärnanda att rädda, håller tempot uppe, och de platta pappersfigurerna mot en 3D-värld ger spelet ett eget utseende. Det är inget långt eller särskilt svårt rollspel och grafiken är enkel, men charmen och det pusselliknande användandet av partners har gjort att det förblivit älskat. Det nämns ofta som höjdpunkten i en serie som senare bytte riktning.
7. Banjo-Kazooie#
Rares Banjo-Kazooie kom i juni 1998 och svarade på Super Mario 64 med en egen collectathon. De nio stora världarna är fyllda med Jiggies och musiknoter, duon björn och fågel får gradvis fler rörelser, och humorn och den orkesterliknande musiken av Grant Kirkhope gav spelet en helt egen personlighet. Spelet har 92 på Metacritic och sålde över tre miljoner exemplar globalt. Musiken reagerar dynamiskt på var spelaren befinner sig, så ett träsktema kan gå över i en undervattensvariant när Banjo dyker. Jakten på samlarobjekt kan bli repetitiv, och bildfrekvensen sjunker i livligare scener. Spelet är fortfarande referenspunkten för collect-a-thon-genren och inspirerade den andliga uppföljaren Yooka-Laylee 2017.
8. Wave Race 64#
Nintendo EAD:s Wave Race 64 kom i Japan i september 1996 och i Nordamerika i november samma år, och visade tidigt i konsolens liv vad den kunde göra i 3D. Vattnet simuleras med rullande vågor och tidvatten som påverkar vattenskotrarna, så förarna måste läsa dyningen för att hitta bästa linje, och skotrarna reagerar på varje krusning med en övertygande känsla av tyngd. Spelet har 92 på Metacritic. Stunt- och tidsrace-lägen ger variation, och spelet stöder delad skärm för två. Banutbudet är begränsat, ytorna i delad skärm är små och musiken delar åsikterna. Trots det beundras det fortfarande som ett av generationens racingspel med bäst körkänsla, och dess vattenteknik påverkade andra racingspel under sent 90-tal.
9. Conker's Bad Fur Day#
Rares Conker's Bad Fur Day kom i mars 2001, i slutet av konsolens liv, och tog medvetet maskotplattformsformeln i en grov, vuxen riktning. En berusad ekorre tar sig genom parodier på filmer som A Clockwork Orange och Aliens, med kontextkänsliga handlingar, imponerande läppsynk och dynamisk ljussättning som pressade hårdvaran. Spelet har 92 på Metacritic. Det innehåller dessutom en förvånansvärt omfattande multiplayerdel, med ett krigsläge, som står lite märkligt bredvid enspelarhumorn. Kameran kan fastna i miljön, vissa pussel bygger på trial and error, och spelet sålde dåligt på grund av det sena släppet och det vuxna innehållet. Det har blivit en kultklassiker och gjordes om till originalkonsolen Xbox 2005 som Conker: Live & Reloaded.
10. Mario Golf#
Camelots Mario Golf kom till Nintendo 64 1999, i juni i Japan och i juli i Nordamerika. Spelet förenklar golfen med en svingmätare i tre klick och lägger till banor som blandar realistisk golf med Mario-inslag, samt lägen som Ring Shot och Speed Golf. Det har 91 på Metacritic. Sväng, vind och lie spelar alla roll, så det finns djup under det vänliga persongalleriet och de ljusa banorna, och ett brett persongalleri med olika styrkor gör att man vill spela igen. Puristerna kan tycka att simuleringen är ytlig, men den lättillgängliga designen är själva poängen. Med Transfer Pak kunde spelare flytta karaktärer mellan konsolversionen och Game Boy Color-versionen, ett tidigt exempel på Nintendos koppling mellan konsol och handhållen.
11. Mario Tennis#
Camelots Mario Tennis släpptes till Nintendo 64 i juli 2000 i Japan och i augusti i Nordamerika. Spelet har lättlärda kontroller med ett djup av slagtyper, ett vänligt persongalleri som introducerade Waluigi och flera lägen, bland dem Ring Shot och Piranha Challenge. Det har 91 på Metacritic och 87 procent på GameRankings, och var ett av de starkaste sportspelen på systemet. Det stöder också koppling till Game Boy Color-versionen via Transfer Pak för att låsa upp innehåll. Enspelarinnehållet är tunnare än multiplayerdelen, men dubbelmatcher för fyra är utmärkta. Serve, lobb och toppspin kräver olika timing, vilket låter skickliga spelare skilja sig från nybörjare utan att spelet blir svårt att komma in i.
12. Donkey Kong 64#
Rares Donkey Kong 64 kom i november 1999 och gjorde apans första 3D-äventyr till en enorm collectathon med fem spelbara Kongs, var och en med egna rörelser och samlarobjekt. Det krävde Expansion Pak, som följde med i förpackningen, och har 90 på Metacritic. Spelet sålde över fem miljoner exemplar. Varje Kong har en egen färgkodad uppsättning bananer och vapen, och växlandet mellan karaktärerna ger banorna en lagerbaserad pusselstruktur. Det fick också kritik för mängden backtracking och föremålsjakt, och öppningsrapet blev ett bestående skämt. Det är konsolens största collectathon för den som gillar formatet, och det har en stor, trogen fanbas.
13. Banjo-Tooie#
Rares Banjo-Tooie följde i november 2000 i Nordamerika och byter föregångarens tajtare design mot vidsträckta, sammankopplade världar, nya karaktärer och uppdelade rörelser för både björn och fågel. Spelet har 90 på Metacritic och sålde över en miljon exemplar. Världarna är mycket större än i det första spelet och hänger ihop via tåg och gemensamma berättelsemoment, medan ett brett urval av fordon och spelbara karaktärer håller variationen hög. Det har också multiplayer-minispel för upp till fyra spelare. Bildfrekvensen kan vara ojämn, och mängden backtracking och samlande delar spelarna som föredrar det första spelets fokus. Fans värnar det som ett av Rares mest ambitiösa spel.
14. Rayman 2: The Great Escape#
Ubisofts Rayman 2 kom till Nintendo 64 sent 1999, i Europa i oktober och i Nordamerika i november, och konsolversionen togs emot väl. Plattformsspelandet blandar utforskning med fantasifulla set pieces som att åka raket och svinga sig i rep. N64-versionen har 90 på Metacritic och 89 procent på GameRankings. Banorna går från träsk till grottor och ett piratskepp med jämn variation, och Raymans helikopterhår som glidverktyg ger plattformandet en lätt, flytande känsla. Eftersom konsolen blev ledande plattform sent i utvecklingen är texturerna enklare än i Dreamcast-versionen, och soundtracket är sekvenserat i stället för streamat. Det är fortfarande ett av de bästa tredjepartsplattformsspelen på systemet.
15. Blast Corps#
Rares Blast Corps, som släpptes i mars 1997, är ett pussel- och actionspel där spelaren river byggnader för att rensa väg åt en skenande kärnvapenbärare. Det var en av Rares tidigaste framgångar på konsolen och kräver att spelaren använder bulldozrar, mechs och andra fordon under tidspress. Spelet har 90 på Metacritic. Banorna växlar mellan ren rivning, räddningsuppdrag och fordonsbaserade pussel, så tempot ändras hela tiden. Fordonens hantering tar tid att lära sig, den fasta kameran känns begränsande och vissa spelare tycker att de senare banorna är repetitiva. Spelet ingick senare i Rare Replay 2015, som gav en ny publik chansen att se hur uppfinningsrik Rares design kunde vara.
16. Beetle Adventure Racing!#
Beetle Adventure Racing! kom till Nintendo 64 i mars 1999, utvecklat av Paradigm Entertainment och EA Canada och utgivet av Electronic Arts, och kretsar kring den då nya Volkswagen New Beetle. Banorna innehåller genvägar och samlarobjekt, och körkänslan och multiplayerläget fick brett beröm. Spelet har 90 på Metacritic. Dolda rutter, stuntliknande hopp och bonusobjekt ger banorna en skattjaktskänsla, och ett battle-läge breddar multiplayerdelen. Antalet bilar och banor är litet, och presentationen är enkel jämfört med rivalerna. Det sålde måttligt, men är i dag en favorit bland N64-entusiaster som uppskattar körkänslan och den fantasifulla banidén.
17. WWF No Mercy#
AKI Corporations WWF No Mercy, utgivet av THQ i november 2000, ses allmänt som höjdpunkten för N64:s wrestlingera. Greppsystemet är lätt att använda och har djup, Championship-läget förgrenar sig med storylines och create-a-wrestler-verktygen låter spelarna bygga egna fighters. Spelet har 89 på Metacritic. Motorn stöder också ett brett urval av matchtyper, från ladder- och cage-matcher till tag team och hardcore, och kombinationen av en djup trupp och flexibel redigering fick spelarna att återvända. Grafiken är kantig, bildfrekvensen sjunker med fyra wrestlers i bild och datorstyrda motståndare gör för ofta reversals. Fans skapar fortfarande roster-mods till spelet decennier senare.
18. International Superstar Soccer 64#
Konami Computer Entertainment Osakas International Superstar Soccer 64 släpptes i december 1996 i Japan och 1997 i övriga världen, och tog fotbollsspelen i en snabb, arkadliknande riktning som passade analogspaken. Motion capture-animationer, gott om lägen och stöd för fyra spelare gjorde det till ett av de främsta, och det har omkring 89 procent på GameRankings. Turneringarna, ligaspelet och scenariolägena ger djup, och tempot och passningskänslan gav spelet en hängiven skara anhängare, särskilt i Europa. Det minns med värme som ett av de bästa tredjepartsspelen på N64 och en stark konkurrent till dåtidens FIFA.
19. Star Fox 64#
Nintendo EAD:s Star Fox 64 kom 1997, i Japan i april och i Nordamerika i juni, och nytolkade rail shootern med förgrenade rutter, röstskådespeleri och lagkamrater som ropar ut varningar. Det var det första spelet som använde Rumble Pak, som låg med i kartongen. Spelet har 88 på Metacritic och sålde över fyra miljoner exemplar. Rutterna belönar omspelning eftersom prestation och hemliga utlösare öppnar olika vägar genom Lylat-systemet, och dogfights i All-Range Mode mot rivaler bryter upp rail-spelandet. Den vanligaste kritiken är att spelandet fortfarande går på räls och inte är något stort kliv från SNES-originalet, och att kampanjen är kort. De citerbara replikerna har gjort det till en fast del av spelkulturen, och en barrel roll har blivit en förkortning för serien.
20. Diddy Kong Racing#
Rare släppte Diddy Kong Racing i november 1997 och tog kartracern i en ny riktning genom att lägga till ett äventyrshub, bossrace samt flygplan och svävare vid sidan av karts. Spelet har 88 på Metacritic och sålde omkring 4,5 miljoner exemplar. Spelarna rör sig fritt över en övärld, samlar ballonger för att låsa upp nya banor och möter trollkarlen Wizpig i en serie bossrace. Världarna och progressionen gör att det känns som ett racingäventyr snarare än en serie cuper, och multiplayerlägena med strider är ett starkt extra. Vissa kritiker tyckte att upprepningen av banor i äventyrsläget var tröttsam, och persongalleriet är udda jämfört med Mario Kart. En Nintendo DS-remake 2007 togs emot betydligt svalare än originalet.
21. 1080° Snowboarding#
Nintendo EAD släppte 1080° Snowboarding 1998, i februari i Japan och i april i Nordamerika, och överförde racingkunskapen från Wave Race 64 till backarna. Snön beter sig olika beroende på underlag, motion capture-animationerna ser naturliga ut och trickssystemet belönar övning. Spelet har 88 på Metacritic och vann ett Interactive Achievement Award. Lägena omfattar matchracing, time attack, ett tävlingsläge för tricks och ett trickbaserat poängläge. Banvariationen är begränsad, datorstyrda motståndare kan kännas som att de fuskar för att komma ikapp och kontrollerna tar tid att lära sig. Det sålde omkring 1,23 miljoner exemplar i USA, och stämningen med isiga toppar och ett soundtrack med drum and bass-smak bidrog till att göra det till ett av N64:s definierande sportspel.
22. Star Wars: Rogue Squadron#
Factor 5:s Rogue Squadron kom till Nintendo 64 i december 1998 och lät Star Wars-fans flyga X-wing, Y-wing och andra farkoster i 16 uppdrag. Flygkontrollerna är lyhörda, musiken är påkostad och Expansion Pak gav ett läge med hög upplösning. Uppdragen varierar mellan eskort-, räddnings- och anfallsmål, och medaljer belönar starka insatser. Kritiker klagade på den kraftiga användningen av dimma för att dölja siktavståndet och på att multiplayerläge saknades. Spelet sålde över en miljon exemplar i augusti 1999 och fick två uppföljare till GameCube. Känslan av skala över Tatooine och Hoth-liknande snöfält gjorde det till ett av konsolens mest imponerande tredjepartsspel rent visuellt.
23. Excitebike 64#
Left Field Productions Excitebike 64 lanserades i maj 2000 i Nordamerika och förde NES-serien in i 3D med realistisk fysik och intuitiva kontroller. Det har ett säsongsläge, en banredigerare och minispel som fotboll, plus originalspelet till NES som upplåsbart. Förarna måste hantera pre-load och balans i luften för att landa rent, och banorna omfattar jord, lera och inomhusarenor. Spelet togs emot varmt för sin motor, fysik och kontroller. Kritiker saknade fler banor och licensierade förare, noterade problem med bildfrekvensen, och spelet nådde Europa mer än ett år efter Nordamerika, 2001. Det är fortfarande ett av konsolens bättre sportracingspel och ett sällsynt exempel på en retroserie som återuppväcktes väl.
24. Space Station Silicon Valley#
DMA Designs Space Station Silicon Valley, utgivet i oktober 1998 i Nordamerika, lät spelaren styra ett mikrochip som kan ta över olika djur, vart och ett med egna förmågor, för att lösa pussel på en rymdstation. Det har en distinkt brittisk humor och en lerliknande grafisk stil, och hyllades av kritiker för sin originalitet. Att besitta ett får, en hund eller en fisk förändrar hur en bana spelas, och världen reagerar på djuren på trovärdiga sätt. Kameraproblem och vissa tekniska buggar är minuspunkter, och spelet överskuggades av Ocarina of Time som kom nästan samtidigt. Det sålde dåligt, men har en lojal kultföljarskara och är fortfarande ett av plattformens mest uppfinningsrika spel.
25. Turok 2: Seeds of Evil#
Iguana Entertainments Turok 2: Seeds of Evil, utgivet av Acclaim i december 1998, pressade konsolen hårdare än någon tidigare shooter. Det erbjuder stora ickelinjära banor, smartare fiender, en fantasifull arsenal med bland annat Cerebral Bore och, med Expansion Pak, ett läge med hög upplösning. Spelet har 86 på Metacritic. Det levererades på en 32-megabyte-kassett, upp från tidiga planer på en mycket mindre, och sålde omkring 1,4 miljoner exemplar i januari 1999. Multiplayerlägen lades till sent i utvecklingen och ger spelet bredare dragningskraft. Bildfrekvensen hackar och dimman är tät, och banutformningen kan frustrera spelare som vill ha rak action.
26. Sin and Punishment#
Treasures Sin and Punishment, utvecklat tillsammans med Nintendo R&D1, släpptes bara i Japan i november 2000. Det är en intensiv shooter i rail-stil där spelaren undviker och skjuter samtidigt. Spelet har 86 procent på GameRankings. Att sikta med analogspaken samtidigt som man rör sig separat ger det en unik känsla, och bossstriderna är uppfinningsrika. Det blev en kultfavorit bland importspelare, eftersom ingen västerländsk utgåva fanns från början. Västerländska spelare fick det officiellt via Wii Virtual Console, vilket också banade väg för uppföljaren till Wii.
27. San Francisco Rush 2049#
Midways San Francisco Rush 2049 kom till Nintendo 64 år 2000, anpassat från arkadspelet, och lade till stuntvingar som låter bilarna glida genom luften. De futuristiska banorna, battle-arenorna för fyra spelare och stuntläget gav racern variation. Spelet har 86 på Metacritic och 85 procent på GameRankings. Genvägarna är många och mynt gömda på banorna låser upp nya bilar och lackeringar, så kampanjen belönar utforskning lika mycket som ren fart. Det är fortfarande ett av konsolens bättre arkadracingspel, särskilt för spelare som gillar friheten i banornas design.
28. F-Zero X#
Nintendo EAD:s F-Zero X lanserades i Japan i juli 1998 och i Nordamerika i oktober samma år, och offrade grafisk detalj för fart. Trettio maskiner tävlar samtidigt i stabila 60 bilder per sekund, en teknisk bedrift som fortfarande nämns i dag, och spelet lägger till ett Death Race-läge och slumpgenererade banor i X Cup. Det har 85 på Metacritic och omkring 88 procent på GameRankings. Banorna slingrar sig genom loopar, rör och half-pipes i mycket hög hastighet, och en boostmekanik som kostar energi tillför risk i varje varv. De sparsamma texturerna och bakgrunderna var den vanligaste kritiken, och det finns inget storyläge av den typ som andra racingspel erbjöd. Spelet minns för sin kompromisslösa fartkänsla.
29. Turok: Dinosaur Hunter#
Iguana Entertainments Turok: Dinosaur Hunter, utgivet av Acclaim i mars 1997, var en av konsolens första stora tredjepartsframgångar. Det anpassade Valiant-serietidningen till ett förstapersonsäventyr med äkta 3D-rörelse, hopp och utforskning som inte var vanligt i shooters på den tiden. Det sålde omkring 1,5 miljoner exemplar och hjälpte Acclaim att visa att plattformen kunde bära stark tredjepartsmjukvara. Spelaren jagar genom djungelbanor med en alltmer löjlig arsenal och möter dinosaurier och en mängd fiender. Bildfrekvensen sjunker när många fiender är i bild, och utvecklarna använde distansdimma för att dölja siktavståndet, vilket ibland gör navigeringen förvirrande. Det är starten på en franchise som formade konsolshootern.
30. Worms Armageddon#
Team17:s Worms Armageddon porterades till Nintendo 64 av Infogrames Lyon House och nådde Europa i december 1999 och Nordamerika i mars 2000. Det turn-based artillerispelet med sina explosiva vapen passar naturligt för en fyrspelarfest, och porten var bland de första på konsolen som erbjöd en terränggenerator och redigerare. Spelet har 84 procent på GameRankings. Vapen som Holy Hand Grenade och Banana Bomb ger spelet dess absurda humor, och egna lag med namngivna maskar ger personlighet. Vissa recensenter ansåg att det fungerar bättre som partyhyra än som dagligt spel, och solospelandet är begränsat. Det är fortfarande ett fint val för en grupp.
31. Mario Kart 64#
Nintendo EAD släppte Mario Kart 64 i december 1996 i Japan och i februari 1997 i Nordamerika. Det flyttade kartserien till 3D med 16 banor, debuten för blå skalet och en delad skärm för fyra som blev en fast del av vardagsrummen. Spelet har 83 på Metacritic och sålde omkring 9,87 miljoner exemplar globalt, näst mest av alla N64-spel. Mini-turbon i sladden och möjligheten att hoppa ur en kurva ger skickliga spelare verkligt utrymme att bli bättre, och time trials med ghost-data förlänger spelet bortom cuperna. Kritiker noterade att karaktärerna är 2D-sprites på 3D-banor, att kollisionsdetekteringen är grov och att datorstyrda motståndare använder rubber-band-hjälp för att komma ikapp. Som multiplayerspel är det fortfarande anmärkningsvärt starkt, och banor som Rainbow Road och Wario Stadium känns igen än i dag.
32. Pokémon Snap#
HAL Laboratorys Pokémon Snap släpptes i Japan i mars 1999 och i Nordamerika i juli samma år. Spelaren åker med ett fordon på räls genom ökurser och fotograferar vilda Pokémon, och professorn betygsätter bilderna efter pose och storlek. Det är uppfinningsrikt och lugnt, och kritiker kallade det beroendeframkallande och överraskande roligt. Föremål som äpplen och en pester ball kan ändra hur Pokémon beter sig, vilket öppnar dolda reaktioner och belönar experimenterande. Spelet är kort, och bara omkring 63 av de ursprungliga 151 Pokémon förekommer. Det gavs ut på nytt på Wii Virtual Console i december 2007, och fotoutskriftssidan, där spelare kunde skriva ut klistermärken i butikskiosker i USA, var en av tidens mest minnesvärda kampanjer.
33. Pokémon Stadium#
Nintendo EAD:s Pokémon Stadium nådde Nordamerika i mars 2000 med alla 151 ursprungliga Pokémon, efter tidigare versioner i Japan. De tredimensionella striderna lät spelarna se sina monster slåss, och Transfer Pak, som medföljde spelet, gjorde det möjligt att koppla in Game Boy-kassetterna. Kids Club erbjuder en uppsättning multiplayer-minispel, och ett Gym Leader Castle-läge låter spelaren möta välkända motståndare i en strukturerad turnering. Kritiker berömde grafiken och Game Boy-anslutningen, men kritiserade det repetitiva spelandet och ljudet. Det blev en kommersiell framgång för Nintendo och gav fansen ett nytt sätt att se varelserna de vant sig vid på en handhållen skärm.
34. Shadow Man#
Acclaim Studios Teesside släppte Shadow Man i augusti 1999 till flera plattformar, och Nintendo 64-versionen var bland de bäst mottagna. Det här mörka actionäventyret, löst baserat på Valiant-serien, beskrivs ibland som ett 3D-metroidvania på grund av den stora världen och utforskningen som styrs av förmågor. N64-versionen fick goda recensioner, medan PlayStation-versionen sågs som den svagare av de två. Spelaren rör sig mellan den levande världen och Deadside, samlar Dark Souls och låser upp nya förmågor på vägen. Den vuxna tonen var ovanlig på Nintendos hårdvara, och vissa spelare tyckte att tempot var långsamt och intrigen tät. Spelet har sedan dess fått en följarskara, särskilt för sin atmosfär och platskänsla.
35. Ogre Battle 64: Person of Lordly Caliber#
Quests Ogre Battle 64: Person of Lordly Caliber kom till Japan i juli 1999 och till Nordamerika via Atlus i oktober 2000. Det för serien med realtidsstrategi och taktiskt rollspel in i 3D, med en 320-megabit-kassett, en utstuderad story och ett soundtrack av flera kända kompositörer. Spelet har 82 på Metacritic. Spelaren leder enheter över kartan, och ett system med rykte och alignment påverkar vilka karaktärer som ansluter och hur berättelsen utvecklas. Tempot är långsamt och gränssnittet avskräckande. Det kom senare till Wii Virtual Console i PAL-regioner 2010 och till Wii U Virtual Console 2017.
36. Mystical Ninja Starring Goemon#
Konami Computer Entertainment Osakas Mystical Ninja Starring Goemon kom i Japan i augusti 1997 och i Nordamerika i april 1998. Det blandar traditionella japanska och moderna teman, med varierade spelstilar som strider med jätterobotar, och dess 128-megabit-kassett rymde ljud av hög kvalitet. Japansk humor paras med varierat spelande, och städer fyllda av minispel och sidohistorier ger spelet en särprägel. Kritikerna var delade och kameran är besvärlig. Det sålde omkring 200 000 exemplar globalt men fick en kultföljarskara som fortfarande firar dess egenheter. Det ingår här som ett exempel på konsolens mer ovanliga tredjepartsutbud.
37. Wetrix#
Zed Twos Wetrix, släppt i Nordamerika i juni 1998, är ett pusselspel som kombinerar Tetris-liknande bitar med vattenfysik. Spelaren bygger bassänger för att hålla vatten och använder eldklot för att förånga det, och vattenanimationen hyllades som tekniskt imponerande. Spelet har 81 på Metacritic och omkring 79 procent på GameRankings. Minor, isbitar och jordbävningar stör vattnet och tvingar fram snabba beslut, så ett välordnat bräde kan rasa på några sekunder. De begränsade kameravinklarna och den branta inlärningskurvan är nackdelar, och spelet kan bli repetitivt. Det sålde måttligt, men är ett säreget pusselspel som står för sig självt på konsolen.
38. Super Smash Bros.#
HAL Laboratorys Super Smash Bros. kom till Japan i januari 1999 och till Nordamerika i april samma år, med Masahiro Sakurai som regissör. I stället för att tömma livsmätare höjer spelarna en skadeprocent och slår ut motståndarna från banan, vilket gjorde spelet lätt att lära sig och svårt att bemästra. Det samlar Nintendo-maskotar som Mario, Link och Pikachu i en fyrspelarbrawler med föremål som kan vända en match när som helst, och fick 79 på Metacritic med beröm för multiplayerdelen. Det sålde över fem miljoner exemplar. Tolv karaktärer, varav åtta finns från start, gör truppen hanterlig och varje fighter distinkt. Enspelarläget är kort och antalet karaktärer och banor är blygsamt. Varje uppföljare har vuxit ur den här grunden, och spelet placeras här för sitt inflytande och sin bestående partydragningskraft.
39. Pilotwings 64#
Paradigm Simulation, tillsammans med Nintendo EAD och R&D3, lanserade Pilotwings 64 i Japan i juni 1996 som lanseringsspel. Dess miniatyr-USA, med landmärken som Mount Rushmore, utforskas med hängglidare, jetpack och gyrokopter, med bonusutmaningar som fallskärmshoppning och mänsklig kanonkula. Spelet har 80 på Metacritic och omkring 88 procent på GameRankings. Uppgifterna betygsätts, och prestationer ger brons-, silver- eller guldlicenser, medan fri flygning belönar nyfikenhet. Vissa kritiker kallade det mer en grafisk uppvisning än ett djupt spel, och soundtracket delade åsikterna. Det visade vad den nya hårdvaran kunde, och den stillsamma, utforskande tonen förblev unik på konsolen.
40. Doom 64#
Midway Studios San Diego utvecklade Doom 64 under id Softwares överinseende, och spelet lanserades i Nordamerika i april 1997. Det är ingen port utan ett nytt spel med omgjorda banor, mer atmosfärisk ljussättning och ett dovt soundtrack. Den mörkare, tystare tonen skiljer det från tidigare delar i serien, och nya fiendedesigner och vapen som unmaker håller det fräscht. Det fick blandade till positiva recensioner vid lanseringen, mest på grund av att det kändes bekant för spelare som redan spelat andra versioner. Nightdive Studios släppte en remaster i mars 2020 med en extra bansamling kallad The Lost Levels. Det är en kultklassiker bland seriens fans och ett bra exempel på en konsolexklusiv Doom.
41. Jet Force Gemini#
Rares Jet Force Gemini, släppt i oktober 1999, är ett tredjepersonsskjutspel som blandar arkadaction med plattformsspelande, inspirerat av Super Mario 64, Super Metroid och arkadspel från 1980-talet. Tre karaktärer utforskar ickelinjära världar mot en horde insektsliknande fiender, och det finns ett deathmatch-läge för upp till fyra spelare. Spelet har 80 på Metacritic, och recensenter berömde grafiken och ljudet. Fri sikte med lock-on-alternativ och en stor arsenal ger striderna en särskild känsla. Räddandet av Tribal-överlevare är ett stort gissel, kontrollschemat är komplicerat och bildfrekvensen sjunker under hård action. Det är ett djärvt, ovanligt släpp som senare ingick i Rare Replay.
42. Kirby 64: The Crystal Shards#
HAL Laboratorys Kirby 64: The Crystal Shards, släppt i mars 2000 i Japan och i juni 2000 i Nordamerika, flyttade Kirby till 3D-liknande grafik på ett 2,5D-plan och lade till Power Combos som blandar copy abilities. Spelet har 77 på Metacritic och berömdes för sin färgglada, stiliserade grafik. Det var ursprungligen planerat för tillbehöret 64DD. Sju copy abilities kan kombineras till 28 Power Combos. Recensenter tyckte att det var lätt och kort, och många banor känns repetitiva. Ändå är det ett charmigt plattformsspel, och det var det sista traditionella Kirby-spelet till hemmakonsol fram till Kirby's Return to Dream Land 2011.
43. Mario Party 2#
Hudson Softs Mario Party 2 släpptes i december 1999 i Japan och i januari 2000 i Nordamerika, och rättade till problem från originalet. Det har 65 minispel, tematiska spelplaner med nya finesser och inga minispel som kräver att analogspaken roteras, vilket hade orsakat skador i det första spelet. Det har 76 procent på GameRankings, och kritiker berömde multiplayerglädjen. Varje bräde har ett eget tema, från en västernstad till en rymdstation, och nya föremål tillför strategi till de tärningsstyrda framstegen. Enspelarupplevelsen är tråkig och utfallet beror i hög grad på slumpen. Det avnjuts bäst med vänner och gavs senare ut på nytt på Wii Virtual Console och Wii U.
44. Star Wars Episode I: Racer#
LucasArts släppte Star Wars Episode I: Racer i maj 1999 till Nintendo 64 och Windows, och fångade filmens podrace-sekvens i högt tempo. Spelet har omkring 76 procent på GameRankings för N64 (75,78 procent). Spelarna kan uppgradera sina pods med prispengar från race, och ett urval banor över flera planeter varierar utmaningen. Afterburners ger fartökningar men överhettas och förstör podden om de används för mycket, så spelet kan vara krävande. Ändå gör fartkänslan och banvariationen det till en av konsolens bättre tredjepartsracers, och det sålde över 3 miljoner exemplar globalt.
45. Mario Party#
Hudson Softs Mario Party kom i december 1998 i Japan och i februari 1999 i Nordamerika, med Shigeru Miyamoto som övervakare. Det kombinerar ett brädspel med 50 minispel, och multiplayerformatet visade sig bli en bestående framgång. Kritiker tyckte att enspelarlägena var tråkiga. Flera minispel krävde snabb rotation av analogspaken, vilket ledde till skavsår och en förlikning där Nintendo gick med på att dela ut skyddshandskar till spelare. Spelplanerna lägger till små variationer på den vanliga formeln med tärning och förflyttning. Det startade en mycket lång serie och gjorde partyspelet till en permanent del av Nintendos sortiment.
46. Mischief Makers#
Treasures Mischief Makers kom 1997, i Nordamerika den 1 oktober, och är ett egensinnigt 2D-plattformsspel där robotpigan Marina greppar och skakar fiender och föremål. Stilen är hektisk och ofta kaotisk, med ett stort antal små banor, och varje ny bana ger nya sätt att använda skakmekaniken. Mottagandet vid lanseringen var blandat eftersom recensenter tyckte att det var kort och lätt, och den låga svårighetsgraden och det begränsade omspelsvärdet var vanliga klagomål. Retrospektiva recensioner har varit varmare, och det ses numera som en underskattad titel från N64:s sena period. Det är uppfinningsrikt och fullt av personlighet, med starka bossstrider som påminner om Treasures bästa arbete på andra plattformar.
47. Yoshi's Story#
Nintendo EAD:s Yoshi's Story släpptes i Japan i december 1997 och i övriga världen 1998. Det är ett 2D-plattformsspel med förrenderad grafik i sagoboksstil, och Kazumi Totakas musik förändras dynamiskt med spelandet. Spelaren samlar frukt för att fylla varje banas poäng, och ett system med lyckofrukt får en att utforska. Kritiker tyckte att det var för kort och lätt jämfört med Yoshi's Island, och betygen var lägre än för SNES-originalet. Kritiker ansåg generellt att yngre spelare skulle ha mest glädje av det. Det ingår här för sin charm och visuella stil snarare än sitt djup, och musiken berömdes brett.
48. Ready 2 Rumble Boxing#
Midways Ready 2 Rumble Boxing började på Dreamcast i september 1999 och nådde Nintendo 64 i november samma år. Det är ett arkadboxningsspel med färgstarka boxare, speciella Rumble Flurry-attacker och rösten från speakern Michael Buffer. De överdrivna karaktärerna ger det en tecknad stil som skiljer sig från allvarligare boxningsspel. Vissa recensenter föredrog Dreamcast-versionen för dess skarpare grafik. Det fungerar bäst som ett snabbt spel för två, och det ljusa, arkadmässiga anslaget passar korta spelpass.
49. Bomberman 64#
Hudson Softs Bomberman 64 släpptes i september 1997 i Japan och i december 1997 i Nordamerika, och var seriens första 3D-spel. Enspelaräventyret sågs som starkare än multiplayerdelen. Samlarbara guldkort låser upp extra innehåll, och spelet har ett multiplayer-battle-läge för upp till fyra spelare. Multiplayerläget kritiserades för att ha förlorat den beroendeframkallande charmen från den klassiska serien. Recensionerna var blandade överlag. Det är fortfarande ett stabilt spel för fans som uppskattar dess pusselliknande plattformande, och ett intressant försök att föra en 2D-klassiker in i tre dimensioner.
50. Killer Instinct Gold#
Rares Killer Instinct Gold släpptes i november 1996 i Nordamerika och var en port av seriens andra arkadspel. Det förde seriens combotunga stil till konsolen. Recensionerna var blandade. Next Generation och N64 Magazine ansåg att det inte kunde konkurrera med Tekken 2 eller Virtua Fighter 2 i fråga om djup. GameSpot kallade det den bästa delen i serien vid den tiden. Det ingår som ett historiskt viktigt fightingspel på plattformen, och visar den sorts arkadambition som Rare tog med sig till systemet under konsolens första år.