Super Nintendo var hemvisten för 16-bitars rollspel, för Nintendos mest fyndiga plattformsspel och för några av tidens bästa arkadkonverteringar, och listan speglar den bredden. Nintendos egna klassiker delar plats med Squares guldålder, action från Capcom och Konami och multiplattformstitlar som var som bäst på SNES. Flera av spelen släpptes vid den tiden bara i Japan eller bara i Europa, och varje spel listas under sin ursprungliga utgåva. Eftersom spelen gjordes för kassetter och rörelsebildsrör (CRT-tv) anges också var de känns daterade i dag.
1. Chrono Trigger#
Square släppte Chrono Trigger i mars 1995 i Japan och i augusti i Nordamerika, skapat av ett team som Square marknadsförde som en drömgrupp: Hironobu Sakaguchi, Yuji Horii och Akira Toriyama, med musik av Yasunori Mitsuda och Nobuo Uematsu. Tidsresehistorien tar Crono och hans vänner genom förhistorien, medeltiden och en förstörd framtid, och de dubbla och tredubbla teknikerna gör de active-time-baserade striderna ovanligt uppfinningsrika. Fienderna syns på kartan, det finns inga slumpmässiga strider, och New Game+ låser upp ett dussintal olika slut. Spelet utses ofta till det bästa Super Nintendo-spelet och ett av de bästa rollspelen som gjorts. Huvudhistorien är kort med genrens mått, och en del sidoinnehåll känns tunt. Det spelas bäst på originalhårdvaran eller via Square Enix senare nyutgåvor.
2. Super Metroid#
Nintendo R&D1 och Intelligent Systems släppte Super Metroid i mars 1994 i Japan, följt av Nordamerika i april och Europa i juli. Samus Aran återvänder till planeten Zebes, en enorm sammanlänkad karta där varje ny förmåga öppnar gamla områden på nytt, och spelet litar på att spelaren hittar vägen nästan utan instruktioner. Den stämningsfulla musiken, de animerade miljöerna och det närmast tysta berättandet blev måttstocken för utforskningsspel, och det är ett av de två spel som gav metroidvania-genren dess namn. Det finns i eller nära toppen av nästan varje återblickande lista över konsolens bästa spel, och kritiker har fortsatt hylla det i decennier. Enda invändningen är att några spärrar i progressionen är kryptiska, så förstagångsspelare kan behöva en karta eller ett tips för att inte fastna.
3. The Legend of Zelda: A Link to the Past#
Nintendo EAD släppte A Link to the Past i november 1991 i Japan, och spelet definierade Zelda-formeln sedd uppifrån för en hel generation. Link reser mellan Light World och en förvriden Dark World, och att växla mellan de två kartorna gör pusslandet till en klurig övning i rumsligt tänkande. Dungeonerna är tighta, varje föremål har flera användningsområden och översiktskartan är full av hemligheter. Master Sword och Magic Mirror blev båda fasta inslag i serien. Kritikerna tog emot det som en omedelbar klassiker, och det har gång på gång dykt upp på listor över de största spelen någonsin. Åldern märks i enstaka vaga mål och några sega stunder av föremålsjakt, men designen känns fortfarande vassare än många moderna open world-äventyr.
4. Super Mario World#
Super Mario World kom tillsammans med Super Famicom i november 1990 och nådde Nordamerika i augusti 1991, utvecklat av Nintendo EAD under Shigeru Miyamoto och Takashi Tezuka. Det lade till Yoshi, capefjädern och de dolda utgångar som förvandlar en rak färd genom nittiosex mål till en karta full av hemligheter, och det avslutas i den krävande Special Zone. Kontrollerna är så precisa att spelet fortfarande är en klassiker inom speedrunning. Samtida kritiker och senare återblickar såg det som höjdpunkten för 2D-Mario och ett av de bästa lanseringsspelen någonsin. Svårighetsgraden är mild jämfört med NES-delarna och storyn räcker till en enda mening, men banutformningen är fortfarande exemplarisk.
5. Final Fantasy VI (released in North America as Final Fantasy III)#
Square släppte Final Fantasy VI i april 1994 i Japan, och västerländska spelare fick det som Final Fantasy III i oktober samma år. Det regisserades av Yoshinori Kitase och Hiroyuki Ito med musik av Nobuo Uematsu, och lämnar de tidigare delarnas enda hjälte för en ensemble på fjorton spelbara karaktärer, med den minnesvärda skurken Kefka som motståndare. Operascenen, vändpunkten i World of Ruin och steampunk-miljön lyfts ofta fram som seriens höjdpunkter. Spelet återfinns regelbundet nära toppen av listor över de bästa rollspelen. Tidens västerländska lokalisering mjukade upp en del text och magi- och esper-systemet kan göra att karaktärerna liknar varandra för mycket, men berättandet är fortfarande anmärkningsvärt ambitiöst.
6. Super Mario World 2: Yoshi's Island#
Nintendo EAD släppte Yoshi's Island i augusti 1995 i Japan och i oktober i Nordamerika, med Shigeru Miyamoto som producent och Takashi Tezuka bland regissörerna. I stället för Mario styr spelaren ett gäng Yoshis som bär på en Mario-bebis, och den handritade, kritliknande grafiken var ett dramatiskt brott mot den förrenderade stil som var populär då. Super FX 2-chipet driver roterande, skalande och morfande sprites som hade varit omöjliga på basen konsolen. Yoshis flaxande hopp och äggkast gör varje bana till ett pussel i förflyttning, och bossfighterna är mycket fyndiga. Kritikerna hyllade det som ett av de största plattformsspelen, och det kallas ofta en rival till Super Mario World. Den gråtande bebisens nedräkning, som kan bli stressande, är den vanligaste invändningen.
7. EarthBound#
HAL Laboratory och Ape släppte EarthBound i augusti 1994 i Japan som Mother 2, och Nintendo tog det till Nordamerika i juni 1995. Spelet är skrivet av Shigesato Itoi och byter ut svärd och drakar mot en modern amerikansk förort, där fyra barn slåss mot taxibilar, hippies och sekter med basebollträn och psykiska krafter. Den rullande HP-mätaren, som låter spelaren läka innan skadan slår in, den torra humorn och den surrealistiska musiken skiljer det från andra rollspel från tiden. Det sålde dåligt i väst vid lanseringen trots en originell marknadsföringskampanj, men det kritiska ryktet har vuxit enormt sedan dess och spelet listas regelbundet bland konsolens bästa. Slumpmässiga strider, långsamma strider och ett skoningslöst inventory är de främsta bristerna.
8. Donkey Kong Country 2: Diddy's Kong Quest#
Rare släppte Diddy's Kong Quest i november 1995 i Japan och i december i Nordamerika, och många fans och kritiker anser att det är den bästa delen i Donkey Kong Country-trilogin. Diddy och Dixie Kong jagar den kidnappade Donkey Kong genom piratskepp, törnelabyrinter, stormpiskade klippor och insidan av bikupor, med banor som växer från enkla lopp till lager på lager av utmaningar. David Wises soundtrack, särskilt den vemodiga Stickerbush Symphony, räknas som ett av de bästa spelmusikverken som skrivits. Rares förrenderade grafik håller fortfarande imponerande, och banutformningen är mer varierad än i det första spelet. Det är ett krävande spel med en svår slutstrid och en hel del frustrerande bonusrum, men finslipningen och ambitionen är sällan överträffade.
9. Donkey Kong Country#
Rares Donkey Kong Country kom i november 1994 och visade att Super Nintendo kunde producera grafik som såg närmare ut som en 32-bitarskonsol. De förrenderade 3D-modellerna, omvandlade till sprites, gav djungelbanorna en frodig djup, medan rullattacken, kompisbytet med Diddy Kong och gruvvagnsbanorna höll spelet tajt. Det blev en enorm kommersiell framgång och ett landmärke för hur konsolen marknadsfördes mitt i generationen. David Wises stämningsfulla soundtrack hyllades brett. Kritiker påpekade senare att grafikfokuset kostade en del omväxling jämfört med uppföljarna, och svårighetstopparna kan vara hårda. Det är fortfarande ett riktmärke bland plattformsspel och ett tekniskt under för sin tid.
10. Super Mario Kart#
Nintendo EAD släppte Super Mario Kart i augusti 1992 i Japan, med Nordamerika samma år och Europa 1993. Med hjälp av konsolens Mode 7-grafik, som ritar platta banor i perspektiv, introducerade det den föremålsbaserade kartracern och en formel som Nintendo upprepat sedan dess. Ballongstriderna blev en tävlingsinriktad klassiker i många hem, och den tighta hanteringen av drift-hoppet belönar övning. Samtida kritiker berömde blandningen av fart och personlighet, och serien det födde gjorde det till ett av de mest inflytelserika racingspelen. Datormotståndarnas rubber-banding och det lilla antalet banor känns begränsat i dag, men race i delad bild är fortfarande en fröjd.
11. Super Mario All-Stars#
Nintendo EAD släppte Super Mario All-Stars i Japan i juli 1993, och Nordamerika och Europa fick det senare samma år. Samlingen innehåller nyversioner av Super Mario Bros., The Lost Levels, Super Mario Bros. 2 och Super Mario Bros. 3, alla ombyggda med 16-bitsgrafik och ny musik men med de ursprungliga banorna intakta. Den gav en hel generation ett enkelt sätt att spela NES-trilogin på en ny konsol, och en senare kassett lade till Super Mario World. Recensenterna berömde det stora värdet och finishen, och det är fortfarande ett av SNES mest sålda spel. The Lost Levels är brutalt svårt och fysiken är trogen 8-bitsoriginalen, så spelet känns äldre än Super Mario World, men paketet är enastående.
12. Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars#
Square och Nintendo släppte Super Mario RPG i mars 1996 i Japan, och spelet nådde Nordamerika senare samma år. Det gav Mario ett fullständigt rollspelsäventyr med isometrisk grafik i förrenderad stil, timade knapptryckningar som gör striderna mer aktiva och ett persongalleri med bland andra Geno och Mallow. Det kvicka manuset och den färgglada världen gjorde Svampriket till något nytt. Kritikerna hyllade charmen och tillgängligheten, och det listas ofta bland konsolens bästa rollspel och som en viktig inkörsport till genren. De isometriska plattformsavsnitten kan vara fiddliga och storyn är lättare än hos många samtida spel. Nintendo släppte en fullständig remake 2023, men originalet är fortfarande referensversionen.
13. Secret of Mana#
Square släppte Secret of Mana i augusti 1993 i Japan och i oktober i Nordamerika. Realtidsstriderna och de ringformade menyerna bröt med den turn-based rollspelsformeln, och med en multitap kunde upp till tre spelare utforska tillsammans, en sällsynthet på konsolen. Hiroki Kikutas soundtrack är en fanfavorit, och den frodiga grafiken gav fantasivärlden en sagoboksaktig känsla. Kritikerna på den tiden gav det höga betyg, och det är fortfarande en kultklassiker. Datorpartnernas artificiella intelligens är opålitlig, den västerländska översättningen var hoptryckt och en del buggar är välkända. Square Enix producerade senare en 3D-remake och tog med originalet i en samling till Switch, men SNES-versionen har en charm som de inte återskapar.
14. Final Fantasy IV#
Square släppte Final Fantasy IV i juli 1991 i Japan, och i Nordamerika kom det i november 1991 som Final Fantasy II, i en enklare justerad version. Det regisserades av Hironobu Sakaguchi med musik av Nobuo Uematsu, introducerade Active Time Battle-systemet och satte en karaktärsdriven berättelse i spelets centrum. Historien om Cecil, en mörk riddare som blir paladin, sågs som ovanligt känslosam för sin tid, och gruppmedlemmarna kommer och går på dramatiska sätt. Det var en nyckeltitel när konsolens rykte som rollspelsplattform byggdes. Moderna spelare kan finna striderna enkla, och den ursprungliga västerländska utgåvan var kraftigt förenklad, men den narrativa ambitionen var ett landmärke.
15. Mega Man X#
Capcom släppte Mega Man X i december 1993 i Japan och i januari 1994 i Nordamerika, och det tog serien in i 16-bitarsåldern med en snabbare, smidigare hjälte. Väggklättringen och dashen förvandlar banorna till flytande lopp, kapseluppgraderingar belönar utforskning och de åtta bossvalen behåller den klassiska strukturen med svaghetskedjor. Soundtracket och den visuella finslipningen hyllades brett, och kritiker rankar det som ett av konsolens bästa actionplattformsspel. Det är kompakt och kort, och uppföljarna byggde ut formeln, men originalet är fortfarande den tightaste och mest inflytelserika delen. Den inledande motorvägsbanan är en av periodens mest minnesvärda introduktioner.
16. Star Fox#
Nintendo EAD och Argonaut Software släppte Star Fox i februari 1993. Det använde det specialtillverkade Super FX-chipet för att rendera polygonbaserad 3D-grafik på en 16-bitarskonsol, och kassetten blev en teknisk skyltdocka. Fox McCloud och hans skvadron flyger genom förgrenade rutter i Lylat-systemet, i en rail shooter-struktur som uppmuntrar till omspelning för att hitta alternativa vägar. Kritikerna på den tiden häpnade över grafiken, och det lanserade en långlivad Nintendo-serie. Med moderna mått är bildfrekvensen låg, polygonmodellerna grova och spelet kort. Ändå förklarar känslan av fart och de minnesvärda karaktärerna det bestående ryktet.
17. F-Zero#
Nintendo släppte F-Zero i november 1990 som ett av Super Famicoms lanseringsspel. Det använde konsolens Mode 7-skalning och rotation för att få banan att rusa mot spelaren i hög fart, och de futuristiska svävarracen kändes som inget på tidigare system. De fyra maskinerna har olika köregenskaper, banorna är krävande och de korta loppen håller tempot uppe. Samtida kritiker behandlade det som ett konsolsäljande skyltfönster, och det minns som ursprunget till en serie som senare påverkade många racingspel. Det har bara enspelarläge, men känslan av fart är fortfarande hisnande.
18. Kirby Super Star#
HAL Laboratory släppte Kirby Super Star i mars 1996 i Japan och i september 1996 i Nordamerika (Europa fick det 1997 som Kirby's Fun Pak, och den japanska titeln är Hoshi no Kirby Super Deluxe). Kassetten samlar flera spel i ett, från korta Spring Breeze till det långa Milky Way Wishes och det berättardrivna Revenge of Meta Knight, plus minispel som Samurai Kirby och The Arena. Kirby kan kopiera fiendernas förmågor och sedan göra dem till en hjälpare som en andra spelare styr, vilket gör co-op enkelt och roligt. Recensenterna prisade variationen, charmen och den färgglada grafiken, och det nämns ofta som ett av de bästa Kirby-spelen. Det är överlag lätt, och vissa delspel är mycket kortare än andra, men valuta för pengarna är utmärkt.
19. Super Castlevania IV#
Konami släppte Super Castlevania IV i oktober 1991 i Japan, en nyinspelning av det första Castlevania med den nya konsolens kraft. Simon Belmont kan svinga sin piska i åtta riktningar och svinga sig från krokpunkter, vilket gav plattformandet och striderna mycket större frihet än i tidigare delar. Roterande rum och sträckta korridorer använde Mode 7-effekter imponerande, och det gotiska soundtracket är bland de bästa på konsolen. Kritikerna berömde atmosfären och de förfinade kontrollerna, och det listas ofta bland seriens bästa. Tempot är långsammare och mer avvägt än i senare Castlevania-spel, och en del spelare tycker att Simons svävande hopp är klumpigt.
20. Contra III: The Alien Wars#
Konami släppte Contra III: The Alien Wars i februari 1992 i Japan, och i Europa fick det titeln Super Probotector. Det förde run-and-gun-formeln till SNES med enorma bossar, exploderande stadskulisser och roterande Mode 7-banor, och la till möjligheten att bära två vapen samtidigt. Banorna sedda uppifrån bryter av sidscrollande action. Kritikerna hyllade intensiteten och spektaklet, och det utses ofta till ett av generationens bästa actionspel. Det är brutalt svårt och de begränsade liven är skoningslösa, men samarbetsspelet i co-op är enastående.
21. Super Punch-Out!!#
Nintendo släppte Super Punch-Out!! 1994 till SNES och förde arkadboxningsserien till större skala. Spelaren lär sig motståndarnas mönster och duckar, kontrar och timar sina slag genom en cirkel av tecknade fighters. Grafiken var skarp och välanimerad, och varje boxare har en egen personlighet. Kritikerna såg det som ett förfinat mönsterbaserat spel med en lättillgänglig känsla, och det minns med värme för sin skoj och sin svårighetsgrad. Spelet är kort och bygger mycket på memorering, men det är ett perfekt exempel på Nintendos speldesign.
22. Terranigma#
Quintet utvecklade Terranigma, som Enix släppte i Japan i oktober 1995 och Nintendo gav ut i Europa och Australien 1996, men det nådde aldrig Nordamerika. Spelet följer Ark, som återupplivar jordens värld efter att den förstörts, och action-rollspelet rymmer en ambitiös berättelse om liv och civilisation. Striderna är snabba och världen utvecklas i takt med att spelaren återställer den, en ovanlig struktur som fick det att sticka ut. Kritiker, särskilt i Europa, såg det som ett av konsolens bästa rollspel, och det fick en stark kultföljare. Vissa delar är linjära, men historien är mycket minnesvärd.
23. Illusion of Gaia#
Quintet utvecklade Illusion of Gaia, som Enix släppte i Japan i november 1993 och som kom ut i Nordamerika 1994. Will, en pojke med flöjtens kraft, reser jorden runt för att besöka verkliga landmärken som Angkor Wat och Kinesiska muren. Action-rollspelet blandar lätt pusslande med snabba strider och förvandlingar till kraftfulla former. Kritikerna hyllade atmosfären och berättandet, och det är fortfarande omtyckt som en del av en inofficiell trilogi med Soul Blazer och Terranigma. Dungeondesignen är enkel jämfört med de största rollspelen och spelet är kort, men fantasin är särpräglad.
24. Trials of Mana#
Square släppte Trials of Mana, känt i Japan som Seiken Densetsu 3, i september 1995. Spelaren kunde välja mellan sex hjältar och kombinera dem i grupper om tre, vilket gav flera olika berättelser som gör omspelning värdefull. Realtidsstriderna kombineras med grafik som recensenter kallade bland den bästa på Super Famicom. Det släpptes aldrig i väst vid den tiden, men blev en kultfavorit via fanöversättningar och släpptes till sist över hela världen i en samling 2019 och som remake 2020. Originalet lider av några buggar och en del komplexa system, men är fortfarande ett av de vackraste spelen på plattformen.
25. Mega Man X2#
Capcom släppte Mega Man X2 i december 1994 i Japan och 1995 i väst, och det använde Cx4-chipet för att rita imponerande wireframe-effekter. Det förfinar originalets formel med storyn om Zeros återkomst och fler fiender och dolda platser. Kritikerna såg det som en värdig uppföljare, även om vissa tyckte att det var lite mer av samma sak. Det har färre överraskningar än det första spelet, men banutformningen och soundtracket är utmärkta.
26. Final Fantasy V#
Square släppte Final Fantasy V i december 1992 i Japan, och det nådde inte väst på SNES; engelskspråkiga spelare fick det först i slutet av nittiotalet på PlayStation. Dess Job-system, där karaktärer kan lära sig och kombinera förmågor från en rad klasser, ger enormt mycket taktisk frihet och är fortfarande en av seriens mest hyllade mekaniker för karaktärsbyggande. Den lättare historien följer fyra hjältar och skurken Exdeath, med Gilgamesh som en minnesvärd komisk rival. Kritiker och fans ser det som ett av de starkaste Final Fantasy-spelen när det gäller spelmässigt djup. Handlingen väger mindre känslomässigt än i grannspelen, men systemen är djupt givande.
27. Donkey Kong Country 3: Dixie Kong's Double Trouble!#
Rare släppte Donkey Kong Country 3 i november 1996, när Super Nintendo närmade sig slutet av sitt liv. Dixie Kong och hennes kusin Kiddy Kong letar efter de försvunna Donkey och Diddy i en ny nordlig miljö, med ett ljusare utseende. Det blandar plattformande, simning och rail-banor, och grafiken driver den förrenderade stilen längre än tidigare. Kritikerna såg det i allmänhet som ett starkt avslut på trilogin, även om det saknade föregångarnas genomslag. Tonen är lättare, vilket en del spelare tyckte gav mindre atmosfär.
28. Super Ghouls'n Ghosts#
Capcom släppte Super Ghouls'n Ghosts 1991 till SNES, och det förde det skoningslösa arkadäventyret med riddaren till konsolen, med större sprites och Mode 7-effekter. Arthur kastar lansar genom kyrkogårdar, hemsökta skogar och demonslott, och kan nu dubbelhoppa. Det magiska rustningssystemet ger strategiskt djup och soundtracket är dystert. Kritikerna hyllade spektaklet och den rika visuella detaljrikedomen, och det minns som ett av konsolens bästa actionspel. Det är notoriskt svårt och slowdown förekommer i hektiska scener, men utmaningen är en del av charmen.
29. Teenage Mutant Ninja Turtles IV: Turtles in Time#
Konami släppte Turtles in Time 1992 till SNES, en anpassning av arkadspelet med samma namn med extra banor och innehåll. Upp till två spelare slåss sig genom tidsepoker från förhistorien till Vilda västern, med snabb, färgglad animation. Det har ett bra soundtrack och bra bossmöten, och minns ofta som ett av de bästa beat 'em up-spelen som gjorts. Kritikerna berömde den trogna konverteringen och de tillagda banorna. Som med de flesta spel i genren är det repetitivt och recensenterna tyckte att det var lätt, men co-op-nöjet är oförminskat.
30. ActRaiser#
Quintet utvecklade ActRaiser åt Enix, som släppte det 1990 i Japan. Det är en ovanlig hybrid som kombinerar sidscrollande actionbanor, där spelaren styr en gudomlig krigare, med stadsbyggarbanor i simuleringsform, där spelaren leder en växande civilisation. Yuzo Koshiros orkestrala soundtrack var bland de mest beundrade under de tidiga åren. Kritikerna på den tiden berömde originaliteten och presentationen, och det ses som ett av de mest säregna spelen från lanseringsperioden. Actionavsnitten är ganska enkla och simuleringsdelarna kan kännas repetitiva, men konceptet och musiken har hållit.
31. Demon's Crest#
Capcom släppte Demon's Crest 1994 som en spinoff från Gargoyle's Quest-serien, med demonen Firebrand i huvudrollen. Det blandar sidscrollande action med utforskning och samlingsbara crests som ändrar Firebrands krafter, och den mörka grafiken och det stämningsfulla soundtracket är bland de mest slående på konsolen. Kritikerna var positiva vid lanseringen men försäljningen blev måttlig, och med tiden blev det en etablerad kultklassiker. Det är kort och spelaren får lite vägledning, men atmosfären och den fyndiga designen gör det till en av de mest värderade dolda pärlorna.
32. Axelay#
Konami släppte Axelay 1992, ett horisontellt och vertikalt shoot 'em up som använder Mode 7 för att skapa imponerande skalande bakgrunder. En skärm för vapenval låter spelaren välja utrustning före varje bana, och de växlande scrollriktningarna håller tempot levande. Den detaljerade grafiken och det stämningsfulla soundtracket hjälpte det att sticka ut, och kritikerna hyllade det visuella som bland det bästa i generationen. Det är ett kort spel och svårighetsgraden är ganska hög, men det anses allmänt vara ett av konsolens bästa shooters.
33. Lufia II: Rise of the Sinistrals#
Neverland utvecklade Lufia II åt Taito och släppte det i Japan 1995 som Estpolis Biography II och i Nordamerika året därpå. Det är en prequel till det första spelet och följer en hjälte som står mot Sinistrals, med en grupp full av karaktärer och en gripande historia. Det utmärkande draget är de pusseltunga dungeonerna, där spelaren måste lösa block- och strömbrytarutmaningar för att komma vidare, och capsule-monstren ger djup. Kritikerna berömde historien och musiken, och det rankas ofta bland konsolens finaste rollspel. De täta pusslen faller inte alla i smaken.
34. Tactics Ogre: Let Us Cling Together#
Quest släppte Tactics Ogre i oktober 1995 i Japan till Super Famicom, och det släpptes aldrig i väst på konsolen. Det är ett taktiskt rollspel med grenande vägar, moraliskt svåra beslut och ett isometriskt slagfält, en mogen berättelse om etnisk konflikt som skilde sig från konkurrenterna. Dess inflytande på genren var stort och det nämns ofta som ett viktigt steg mot Final Fantasy Tactics. Kritiker och fans har länge värnat om det, och det fick senare uppdaterade versioner. Originalet är textmycket och tempot är långsamt, men skrivandet och djupet är imponerande.
35. Soul Blazer#
Quintet utvecklade Soul Blazer, som Enix släppte 1992, och fans grupperar det ofta med Illusion of Gaia och Terranigma. Som en hjälte utsänd för att återge själar till en livlös värld bekämpar spelaren monster för att befria de fångade invånarna, som sedan befolkar städerna på nytt. Det var ett tidigt exempel på konsolens action-rollspelsgenre, och musiken och presentationen var starka. Kritikerna var positiva och det minns med värme. Striderna är raka och upprepande, men idén om att bygga upp samhällen ger det hjärta.
36. Fire Emblem: Seisen no Keifu#
Intelligent Systems släppte Fire Emblem: Genealogy of the Holy War i Japan 1996, och det släpptes aldrig i väst vid den tiden. Berättelsen sträcker sig över två generationer och låter spelaren se de första hjältarnas barn ärva sina föräldrars styrkor, i en dramatisk historia om politiska intriger. De stora kartorna och relationssystemen var en tydlig utvidgning av seriens formel. Kritiker och seriens fans ser det som en av de mest ambitiösa delarna. Det är komplext och svårt, med en ovanlig struktur som kan frustrera nybörjare, och avsaknaden av en officiell engelsk version begränsade räckvidden.
37. Live A Live#
Square släppte Live A Live 1994 i Japan, ett rollspel uppdelat i sju separata kapitel som utspelar sig i olika epoker, från förhistorien till en avlägsen framtid, med ett slutkapitel som för samman dem. Varje kapitel har egna mekaniker och en egen ton, och musiken av Yoko Shimomura hyllas högt. Det släpptes bara i Japan i många år, tills en uppdaterad HD-2D-remake kom 2022. Kritiker och fans har behandlat det som en fyndig kultklassiker. De ursprungliga kapitlen varierar i kvalitet och några är mycket korta, men experimentlusten är anmärkningsvärd.
38. Super Bomberman#
Hudson Soft släppte Super Bomberman 1993 i Japan. Det förde den labyrintbaserade bomblägg-serien till SNES och gjorde dess multiplayerläge legendariskt, med en multitap som lät upp till fyra spelare strida på en och samma skärm. Spänningen i att lägga bomber och undvika explosioner är lätt att förstå och håller i timmar, och enspelarbanorna fungerar som bra övning. Kritikerna såg det som ett av tidens stora partyspel. Enspelarkampanjen är ganska basal, och det upplevs bäst med vänner.
39. Mortal Kombat II#
Acclaim släppte SNES-versionen av Mortal Kombat II i september 1994 som en mycket väntad arkadkonvertering. Den behöll de digitaliserade fighterna och utökade rostern med karaktärer som Kitana och Baraka, plus nya avslutande drag. SNES-versionen behöll det blod som saknades i konsolens första Mortal Kombat, vilket gjorde den till en storsäljare. Samtida kritiker berömde den trogna porten och det snabba spelet, och den ses ofta som en av seriens bästa delar. Kassetten laddar direkt, men kontrollerna har inte samma djup som i renodlade en-mot-en-fightingspel.
40. Kirby's Dream Land 3#
HAL Laboratory släppte Kirby's Dream Land 3 i Nordamerika 1997 (Japan följde 1998), ett av de sista stora förstapartsspelen på konsolen. Den handritade, akvarellliknande grafiken var ett anmärkningsvärt stilbyte, och Kirby kan gå ihop med djurvänner för att få nya förmågor. Två spelare kan spela tillsammans i co-op, och dolda mål låser upp det sanna slutet. Recensionerna var blandade överlag, men grafiken och musiken fick beröm. Det är milt och lätt, och copy-förmågorna är mindre utarbetade än i vissa andra Kirby-spel, men charmen är mycket stark.
41. Wild Guns#
Natsume släppte Wild Guns 1994, ett gallery shooter i ett steampunk-Vilda västern. Spelaren rör sig på en fast skärm och siktar på fiender i förgrund och bakgrund, med en bra variation av bossar och ett samarbetsläge. Den visuella stilen och det snabba tempot gav det en tydlig identitet, och det har sedan blivit en högt värderad kultklassiker, hyllad av både kritiker och samlare. Det är kort och svårt, och kontrollerna tar en stund att bemästra, men det är suveränt designat.
42. Ogre Battle: The March of the Black Queen#
Quest släppte Ogre Battle i Japan 1993, och Enix tog det till Nordamerika 1995. Det är ett realtidsstrategispel där spelaren leder grupper av enheter över en karta, med ett alignment-system och ett rykte som avgör vilket av flera slut som nås. Det blandar strategi och rollspel på ett ovanligt sätt, och fantasivärlden är stämningsfull. Kritikerna uppmärksammade djupet och det blev en kultfavorit som ledde till Tactics Ogre. Systemen är svårgenomträngliga och inlärningskurvan brant, men det belönar tålamod.
43. Disney's Aladdin#
Capcom släppte sitt Aladdin-spel till SNES i november 1993, skilt från Virgin Interactive-versionen som gavs ut till andra system. Det är ett plattformsspel där Aladdin hoppar på fiender eller kastar äpplen, med färgglada banor baserade på filmen och en flykt på flygande matta. Det har mjuk animation och en välputsad banutformning, och kritikerna berömde de starka kontrollerna. Det ses allmänt som ett av de bästa licensspelen och var bland de bäst säljande licensspelen på systemet. Det är kort, men har åldrats bra.
44. Breath of Fire II#
Capcom släppte Breath of Fire II i Japan i december 1994 och i Nordamerika i december 1995. Det är ett rollspel om Ryu, hjälten som förvandlas till drake, som rör sig genom en utvidgad värld med ett stadsbyggarsystem och en större grupp allierade. Historien har minnesvärda vändningar. Kritikerna gav det hyggliga betyg, och fansen har behållit det som en favorit. Tempot med slumpmässiga strider och den klumpiga översättningen är nackdelar, men den känslosamma berättelsen och designen är tilltalande.
45. Pilotwings#
Nintendo släppte Pilotwings i Japan i december 1990, strax efter att Super Famicom lanserats. Det använde Mode 7 skickligt för att skildra en flygning över en ö, med flyguppdrag i ett lätt flygplan, fallskärmshoppning, raketbälte och hängflygning. Att lära sig varje farkosts kontroller är huvudsysslan, och proven ger en behaglig känsla av progression. Kritikerna såg det som ett slående tekniskt skyltfönster, och det ledde direkt till senare Pilotwings 64. Det är kort och spelet kan kännas glest i dag, men det är fortfarande en behaglig, lugn motvikt till konsolens actionspel.
46. Super Star Wars: The Empire Strikes Back#
LucasArts och Sculptured Software utvecklade The Empire Strikes Back till SNES, som JVC gav ut 1993, som en fortsättning på det första Super Star Wars-spelet. Som Luke, Han och Chewbacca springer och skjuter spelaren sig genom Hoth, Dagobah och Cloud City, med avsnitt i speeder och Millennium Falcon. Ljudet och musiken är trogna filmen och gav många spelare deras favoritögonblick i Star Wars-spel från den tiden. Kritikerna rankade det som en av tidens bästa licenstitlar. Det är mycket svårt och ett fåtal fordonsbanor är frustrerande, men atmosfären är autentisk.
47. Clock Tower#
Human Entertainment släppte Clock Tower i september 1995 i Japan. Det är ett point-and-click-skräckäventyr där en ung kvinna, Jennifer, jagas genom ett herrgårdshus av en obönhörlig förföljare känd som Scissorman, och hon har inga möjligheter att slå tillbaka. Spänningen i att gömma sig och fly, tillsammans med de många möjliga slutena, gjorde det till en pionjär inom survival horror-stilen. Kritiker och skräckfans ser det som en kultklassiker som påverkade senare spel. Det släpptes bara i Japan på SNES, och gränssnittet är daterat, men känslan av olust består.
48. Front Mission#
Square släppte Front Mission i februari 1995 i Japan. Det taktiska rollspelet har gigantiska gående maskiner kallade wanzers, som kan anpassas del för del inför turn-based strider på rutnätskartor. En politisk berättelse om rivaliserande nationer och intriger följer det strategiska spelet. Kritiker och strategifans beundrade djupet och anpassningsmöjligheterna, och det startade en serie som fortsatte i många år. Originalet släpptes bara i Japan under en tid och presentationen är kärv, men mech-taktiken är fortfarande fängslande.
49. Zombies Ate My Neighbors#
LucasArts utvecklade Zombies Ate My Neighbors, som Konami gav ut i Nordamerika 1993, ett run-and-gun-actionspel inspirerat av B-filmsskräck. Zeke och Julie räddar grannar från monster med vattenpistoler, ogräsklippare och andra udda vapen, i banor som sträcker sig från förortsgräsmattor till köpcentrum. Humorn, monstervariationen och co-op-spelet fick högt beröm, och det har samlat en stark kultföljare. Kritikerna var positiva på den tiden, och det beundras för sin fantasi. Det blir mycket svårt senare, och framsteg sparas bara via banlösenord, vilket begränsar tillgängligheten.
50. Rock n' Roll Racing#
Silicon and Synapse, studion som senare blev Blizzard Entertainment, utvecklade Rock n' Roll Racing, som Interplay släppte 1993. Det är en isometrisk stridsracer där beväpnade fordon kämpar om positionerna medan en kommentator drar skämt över licensierade rocklåtar. Uppgraderingar av fordon och vapen ger kampanjen en känsla av framsteg, och två spelare kan tävla tillsammans. Kritikerna berömde energin och personligheten, och det minns med värme. Banorna är få och svårighetsgraden kan vara ojämn, men nöjet och attityden är oemotståndliga.