Nintendos konsol från 2001 var en liten, kompakt låda med en särpräglad handkontroll, och den rymde en av de starkaste första-partssatsningarna i någon konsolgeneration: Metroid, Zelda, Mario, Pikmin och Smash fick alla sina definierande delar här. Den blev också ett viktigt hem för Capcoms skräckspel och för multiplattformsspel som ibland var som bäst på Nintendos hårdvara. Listan täcker hela konsolens livslängd, från lanseringsfönstret 2001 till Twilight Princess 2006, och varje spel listas under sin Gamecube-utgåva.
1. Metroid Prime#
Retro Studios släppte Metroid Prime i november 2002 och förvandlade Samus Arans serie till ett förstapersonsäventyr utan att släppa fokuset på utforskning, scanning och successiva uppgraderingar. Planeten Tallon IV är byggd som en sammanhängande värld, och Scan Visor gör att researchen av lore blir en del av själva spelandet. Spelet har 97 på Metacritic, det högsta betyget för något Gamecube-spel, och vann Game of the Year hos bland andra GameSpot, GameSpy, Electronic Gaming Monthly och Nintendo Power. Det brukar också nämnas som ett av 2000-talets mest inflytelserika spel. Den största svagheten är några stunder av tröttande backtracking och en bossgalleri som är mindre varierat än världarna. Metroid Prime Remastered kom till Nintendo Switch 2023 med uppdaterad grafik och styrning, men originalet är fortfarande en milstolpe.
2. Resident Evil 4#
Capcom släppte Resident Evil 4 som Gamecube-exklusivt i januari 2005 och byggde om survival horror kring en kamera över axeln, exakt sikte och ständiga set pieces. Den avlägsna spanska byn och slottet som följer är fortfarande en förebild för tempo, där varje möte först lär ut något och sedan testar det. Gamecube-versionen har 96 på Metacritic, IGN gav 9,8 och GameSpot 9,6, och spelet samlade Game of the Year-priser hos många medier. Svagheterna är att Ashleys eskortpassager kan irritera och att styrningen där man inte kan röra sig medan man siktar känns begränsande i dag. Spelet nådde senare nästan alla plattformar, bland dem Wii, PlayStation 4, Xbox One och Nintendo Switch, så det är lätt att spela på modern hårdvara.
3. The Legend of Zelda: The Wind Waker#
Nintendo EAD:s Wind Waker kom i Japan i december 2002 med ett cel-shaded utseende som först splittrade fansen och som åldrats betydligt bättre än det mesta realistiska 3D-spelet från tiden. Link seglar genom en översvämmad värld, och seglandet, de uttrycksfulla animationerna och dirigerandet av vinden ger ett helt annat Hyrule än i Ocarina of Time. Spelet har 96 på Metacritic och fick full pott, 40 av 40, av Famitsu. Den främsta kritiken gäller jakten på Triforce-fragment sent i spelet, som drar ut på seglandet och som trimmades i senare versioner. Spelet återvände på Wii U som The Wind Waker HD, med snabbare segling och uppdaterad grafik, men den ursprungliga Gamecube-utgåvan är fortfarande referensversionen med sitt eget soundtrack och sin egen färgpalett.
4. The Legend of Zelda: Twilight Princess#
Twilight Princess släpptes i december 2006 som Gamecubes sista stora första-partsspel, parallellt med Wii-versionen som kom vid Wiis lansering, och är en mörkare och mer vuxen Zelda från Nintendo EAD. Link förvandlas till en varg i Twilight Realm, dungeonerna hör till seriens bästa, och striderna till häst samt skalan på Hyrule Field påminner om Ocarina of Time. Det var bland de bäst recenserade Gamecube-spelen när det kom. Svagheterna är en långsam inledning och en färglös översvärld mellan höjdpunkterna, och Gamecube-versionen saknar rörelsestyrningen som Wii-spelet designades kring, eftersom Wii-versionen spegelvänder världen. Det är fortfarande en av konsolens bäst recenserade svanesånger och en referens för traditionell Zelda-struktur.
5. Super Smash Bros. Melee#
HAL Laboratory och regissören Masahiro Sakurai släppte Melee i Japan i november 2001, och det blev Gamecubes mest sålda spel, med över sju miljoner exemplar 2008. Snabbare och djupare än föregångaren till Nintendo 64 kombinerade det en enorm trupp Nintendo-ikoner med enspelarlägen som Adventure och Classic, samlarbara trofeer och ett orkestrerat soundtrack. Spelet har 92 på Metacritic och 9,6 från IGN. Det mest anmärkningsvärda är dess långa efterliv: Melee dök upp på Evolution Championship Series och efter välgörenhetsinsamlingen 2013 som fick tillbaka det i EVO:s program växte dess tävlingsscen till en av de mest hängivna inom fightingspel. Enspelarinnehållet känns tunt jämfört med senare delar och rosterna är små efter dagens mått, men det grundläggande rörelsesystemet studeras och spelas fortfarande.
6. SoulCalibur II#
Namcos vapenbaserade fightingspel kom till Gamecube 2003 samtidigt som versionerna till PlayStation 2 och Xbox, och varje konsolversion hade en gästfighter; Nintendos utgåva hade Link från The Legend of Zelda. Det har 93 på Metacritic på konsolen, ett av de högsta betygen för ett fightingspel från perioden, och kritikerna lyfte fram det flytande 3D-stridandet, det djupa Weapon Master-läget och den polerade grafiken. Link sågs som skälet att välja Gamecube-versionen, även om skivan i övrigt liknar sina syskon, och historien i enspelarläget är tunn. Kritiker har beskrivit det som ett av generationens bästa 3D-fightingspel.
7. Viewtiful Joe#
Capcoms Clover Studio släppte Viewtiful Joe 2003 som ett cel-shaded sidscrollande beat 'em up där hjälten saktar ner eller snabbar upp tiden för att besegra fiender och lösa pussel. Det är ett actionspel i arkadstil med seriepresentation, och det kräver precision och rytm. Spelet har 93 på Metacritic, bland de högsta för ett tredjepartsspel till Gamecube, och kritikerna berömde konststilen och uppfinningsrikedomen. Svårighetsgraden rusar i de senare banorna och det rankbaserade poängsystemet kan avskräcka tillfälliga spelare. Det lanserades som en del av Capcom Five, en grupp Gamecube-exklusiva titlar som även inkluderade Resident Evil 4, och är fortfarande ett av tidens mest stilfulla actionspel.
8. Super Mario Sunshine#
Nintendo EAD:s Super Mario Sunshine skickar Mario till den tropiska ön Isle Delfino 2002, där vattenryggsäcken F.L.U.D.D. förändrar hans rörelser: svävning, sprutande och senare ett raketmunstycke öppnar traversering som inget annat Mario-spel erbjudit. Miljön är vacker, och de solbelysta vatteneffekterna var ett skyltfönster för konsolen. Betyget på Metacritic är 92. Kritikernas invändningar är också välkända: de upprepade jakterna på blå mynt, en kamera som kämpar emot vid banornas kanter och några hemliga banor där vattenpaketet tas bort för ren plattformshoppning. Det splittrade fansen mer än Super Mario 64, men ryktet har stadigt stigit och det är fortfarande ett av de mest uppfinningsrika 3D-Mario-spelen, om inte det mest polerade.
9. Eternal Darkness: Sanity's Requiem#
Silicon Knights släppte Eternal Darkness 2002 som ett lovecraftianskt skräckspel som sträcker sig över tvåtusen år med ett dussin spelbara karaktärer. Sanity-mätaren är stjärnan: när karaktärerna förlorar fattningen börjar spelet spela spelaren spratt, med falska felmeddelanden, blodstänkta väggar och skenbara volymåterställningar som bryter fjärde väggen. Spelet har 92 på Metacritic och räknas som ett av de mest originella skräckspel som gjorts, samt som en av mycket få vuxenorienterade titlar Nintendo gav ut under eran. Striderna är klumpiga jämfört med Resident Evil, och pusselstrukturen återanvänder samma herrgård över flera kapitel. Någon uppföljare kom aldrig, och spelet spelas bäst på originalhårdvaran.
10. Prince of Persia: The Sands of Time#
Ubisoft Montreal släppte The Sands of Time i november 2003 med flytande akrobatik, väggspringande och en spolningsmekanik som gör misstag till en resurs. Historien om prinsen och Farah, berättad som tillbakablick, har ett ovanligt välavvägt tempo för ett plattformsspel. Det har 92 på Metacritic på Gamecube och var ett av generationens mest hyllade multiplattforms-actionäventyr. Striderna är repetitiva med ett ganska litet urval fiendetyper, och kameran kan vara besvärlig i trånga utrymmen. Gamecube-versionen anses generellt vara väloptimerad vid sidan av utgåvorna till PlayStation 2 och Xbox, och den startade en trilogi som många spelare minns med värme.
11. Metroid Prime 2: Echoes#
Retro Studios återvände till Samus 2004 med Echoes, en uppföljare som delar Aethers värld i en ljus och en mörk dimension och tvingar fram ständig traversering fram och tillbaka. Den lägger till en ljusstråle och en mörkerstråle, fyrspelarläge och en dystrare ton. Spelet har 92 på Metacritic och hyllades för sin atmosfär och sina bossar. Kritiker noterade också att det är svårare än föregångaren, med ammunitionshantering som kan kännas straffande, och att flerspelarläget var ett måttligt tillägg. Det placeras ofta strax efter det första spelet i återblickar, och många spelare tycker att delarna i mörka världen är trilogins mest spända.
12. SSX 3#
EA Canadas SSX 3 kom till Gamecube 2003 med ett enda sammanhängande berg som binder ihop alla åk, en design som ersatte de tidigare separata banorna och gav snowboardspelet en känsla av plats. Det har 92 på Metacritic och betraktas ofta som seriens höjdpunkt. Trickssystemet belönar både fart och stil, och karaktärsutvecklingen gav djup. Soundtracket och den polerade grafiken hjälpte det att sticka ut bland sportspelen på konsolen. Svagheterna är att vissa utmaningar kan bli tråkiga och att det stora antalet upplåsningar kan överväldiga en del spelare. Det är fortfarande ett av de bäst recenserade extremsportspelen någonsin.
13. The Legend of Zelda: Ocarina of Time / Master Quest#
Master Quest är en remixad version av Ocarina of Time med omarrangerade och svårare dungeons, först distribuerad till Gamecube 2002 som förbeställningsbonus med The Wind Waker och senare i Legend of Zelda Collector's Edition. Betyget på Metacritic är 91. Det är det ursprungliga äventyret från 1998 med samma översvärld, men pusslen i Forest, Fire, Water och Shadow Temple är omarbetade, vilket gör det till en utmaning för dem som kan originalet utantill. Det är i grunden en nyutgåva och hamnar därför lägre än originalspelen på den här listan, och grafiken bär Nintendo 64-erans prägel. Det finns med som en viktig del av Gamecubes Zelda-historia.
14. Resident Evil#
Capcoms remake från 2002 av originalet från 1996 byggde om Spencer Mansion med nya rum, nya fiender som Crimson Heads, vilka återvänder starkare om liken inte bränns, och förrenderade bakgrunder av slående kvalitet. Shinji Mikamis team behöll den fasta kameran och tankstyrningen men skruvade upp spänningen genom hela spelet. Det har 91 på Metacritic och nämns regelbundet bland de bästa remakes som gjorts. Det inledde också Gamecubes koppling till Capcoms skräckspel. Det som känns daterat är den fasta kameran, de begränsade bläckbanden, inventariehanteringen och animationerna vid dörrladdning som en del tycker är repetitiva. En HD-remaster följde senare på andra plattformar, men Gamecube-utgåvan är fortfarande det ursprungliga paradexemplet för sin belysning och konst.
15. Tony Hawk's Pro Skater 3#
Neversofts Tony Hawk's Pro Skater 3 kom till Gamecube 2001 och förfinade serien med revert-tricket, som gjorde det möjligt att koppla ihop combos över ramper och grinds, samt större banor med fler mål. Det har 91 på Metacritic. Det ses ofta som den tidiga seriens höjdpunkt, med ett licensierat punk- och hiphop-soundtrack som passade spelet. Målstrukturen kan bli repetitiv, grafiken är enkel och onlinespel som fanns på andra system saknas, men flytet i banorna är fortfarande riktigt roligt. Det satte standarden för sportactiongenren i början av 2000-talet och är en höjdpunkt i konsolens tredjepartsbibliotek.
16. Pikmin 2#
Nintendo EAD:s uppföljare från 2004 tar bort originalets tidsgräns på 30 dagar och ersätter den med en öppen skattjakt där Captain Olimar och Louie samlar föremål för att betala en skuld. Grottorna, underjordiska banor i flera våningar, ger roguelike-spänning, och lila och vita Pikmin erbjuder nya taktiska möjligheter, plus ett tävlingsläge för två spelare. Det har 90 på Metacritic, en poäng över originalet. Svagheterna är den branta svårighetsgraden i grottorna och ett tonskifte från den täta strukturen i det första spelet, som en del fans saknar. Det väljs ofta som det mer kompletta paketet av de två och har en stark följarskara som kultklassiker inom Nintendos strategi.
17. Star Wars Rogue Squadron II: Rogue Leader#
Factor 5 släppte Rogue Leader till konsolens lansering 2001 (i Nordamerika i november), och det var ett grafiskt skyltfönster som packade detaljerade Star Wars-strider, däribland attacken i Dödsstjärnans dike, i ett uppdragsbaserat flygspel. Betyget på Metacritic är 90. Ljudet, med John Williams musik och originalens ljudeffekter, gjorde det till en av lanseringsfönstrets mest imponerande titlar, och det anses fortfarande vara ett av de bästa Star Wars-spelen. Uppdragen är korta och svårighetsgraden kan vara ojämn, och styrningen kräver viss anpassning för spelare som är vana vid moderna flygspel. Det spelas bäst på själva Gamecube, eftersom uppföljaren och originalet aldrig fått någon bred nyutgåva.
18. Pikmin#
Shigeru Miyamotos trädgårdsinspirerade strategispel kom 2001 som en ny Nintendo-serie, där Captain Olimar strandat på en främmande planet och har 30 dagar i spelet på sig att hämta delarna till sitt skepp. Att kommendera röda, blå och gula Pikmin som bär, slåss och bygger är charmigt, och den lilla skalan gör att vardagliga trädgårdsföremål känns monumentala. Det har 89 på Metacritic och var en av få nya serier Nintendo lanserade under eran. Tidsgränsen som ger spänningen frustrerar också en del spelare, och spelet är kort. Det spelas bäst på Gamecube, där originalstyrningen förblir referensen.
19. F-Zero GX#
Amusement Vision, Segas studio bakom Super Monkey Ball, utvecklade F-Zero GX 2003 tillsammans med Nintendo, och det är berömt för en fartkänsla som sällan matchats varken förr eller senare. Banorna loopar, vrider sig och stupar i stabila 60 bilder per sekund, och story-läget, med sitt ökänt svåra slutkapitel, prövar spelarens skicklighet. Det har 89 på Metacritic och betraktas som ett av de snabbaste och mest tekniska racingspel som gjorts. Den branta svårighetsgraden och det begränsade antalet banor är nackdelarna, och arkadsyskonet F-Zero AX återskapades aldrig fullt ut hemma. Spelet remastrades aldrig till ett senare system på det sätt som en del jämnåriga gjorde, så Gamecube är fortfarande stället att spela det på.
20. Star Wars Rogue Squadron III: Rebel Strike#
Factor 5 återvände 2003 med ett tredje spel som lägger till uppdrag till fots och ett co-op-läge till seriens rymd- och luftstrider. Det fick ett stabilt mottagande för motorn och innehållet, och kampanjen sträcker sig över originaltrilogin med ett stort antal banor. Blandningen av fordons- och markuppdrag är ambitiös, men sekvenserna till fots är svagare än flygandet, och spelet är mindre raffinerat än Rogue Leader. Det erbjuder ett co-op-läge för två spelare som var sällsynt vid den tiden. Det är en värdefull förlängning för fans av föregångaren och bland de sista stora Factor 5-utgåvorna för konsolen.
21. Burnout 2: Point of Impact#
Criterions Burnout 2 kom till Gamecube kort efter debuten på PlayStation 2 2002, och det lade till det berömda Crash-läget, där spelaren orsakar största möjliga kollision i en korsning. Betyget på Metacritic är 89. Boostsystemet belönar farlig körning som mötande trafik och nära missar, vilket gör varje varv spänt och spännande. Det är ett viktigt steg i seriens utveckling mot de senare Burnout-spelen. Bilurvalet är litet och grafiken är mindre polerad än i senare delar, och fartkänslan nås främst i de högre klasserna. Det är fortfarande en av konsolens bästa arkadracers.
22. TimeSplitters 2#
Free Radical Design, en studio grundad av tidigare GoldenEye 007-utvecklare, släppte TimeSplitters 2 2002 som en snabb förstapersonsskjutare med en tidsresehistoria och en banredigerare. Det har 88 på Metacritic på Gamecube. Flerspelarläget i arkadstil med delad skärm, botar och utmaningslägen, samt humorn, gjorde det till en av generationens bästa konsolskjutare. Enspelarhistorien är ytlig, och den visuella stilen är medvetet tecknad. Kritiker jämför ofta med GoldenEye och Perfect Dark för dess flerspelararv, och det räknas som en av de bästa skjutarna som Nintendo-spelare kunde få på konsolen.
23. Paper Mario: The Thousand-Year Door#
Intelligent Systems släppte The Thousand-Year Door 2004, och det tar Paper Mario-formeln med turordningsbaserat rollspel och tidsatta knapptryckningar och ger den en teaterscen som miljö, en skrynklig humor och en kapitelstruktur kring staden Rogueport. Audience-mekaniken, där publiken reagerar på stilfulla attacker, lyfter varje strid, och skrivandet nämns regelbundet bland det bästa i något Nintendo-spel. Det har 87 på Metacritic och har allmänt räknats till de främsta rollspelen på systemet. Svagheterna är mycket backtracking i mellankapitlen och ett i huvudsak enkelt beroende av samma grundloop. Det lyfts fortfarande ofta av fans som den bästa delen i Paper Mario-serien, och en remake till Nintendo Switch följde 2024.
24. Mario Kart: Double Dash!!#
Nintendo EAD släppte Double Dash!! 2003 med en signaturvridning: två förare delar en kart, en kör och en kastar föremål, och karaktärerna har egna specialföremål. Det stöder upp till fyra spelare på en konsol och upp till åtta med LAN-spel, vilket gjorde det till ett pålitligt partyspel, och det har 87 på Metacritic. Banorna och föremålskombinationerna känns mer kaotiska än i andra Mario Kart-spel. Fans påpekar att den viktbaserade hanteringen är ovanlig, att 150cc-läget är brant och att senare delar släppte systemet med två förare. Det är fortfarande en av seriens mest särpräglade delar och en favorit bland fans av flerspelarracing i sista sekunden.
25. Animal Crossing#
Nintendo EAD:s Animal Crossing kom till Nordamerika 2002 som seriens första västerländska utgåva, baserad på japanska Dōbutsu no Mori. Att bo i en by som går i realtid, där konsolens klocka avgör årstid, dag och händelser, blir en långsam, avkopplande livssimulator med fiske, insektsfångst, inredning och prat med grannarna. Det har 87 på Metacritic. Bristen på ett formellt mål och de repetitiva sysslorna kan avskräcka en del spelare, och grafiken är enkel. Charmen och förmågan att uppmuntra daglig spelning gjorde det till en föregångare till senare Animal Crossing-spel och en mall för livssimulatorgenren på Nintendo-konsoler.
26. Beyond Good & Evil#
Ubisoft Montpelliers Michel Ancel skapade Beyond Good & Evil 2003, en blandning av äventyr, stealth och fotografering där Jade, en fotograf, avslöjar en utomjordisk konspiration på världen Hillys. Det har 87 på Metacritic på Gamecube. Det var en kommersiell besvikelse när det kom men blev ett av generationens mest älskade kultspel, hyllat för sin världsbyggnad, sin musik och sina varma karaktärer. Stealth-delarna är enkla och striderna kan kännas grundläggande, och spelet är kort. Gamecube-versionen är väl ansedd, och en länge efterlyst uppföljare tillkännagavs år senare, vilket visar den bestående tillgivenheten för originalet.
27. Super Monkey Ball 2#
Amusement Visions uppföljare kom 2002 med mer polerade banor, ett story-läge och en uppsättning partyspel, ovanpå originalets formel där man lutar labyrinten. Det har 87 på Metacritic. Grundidén att styra en apa i en boll genom hinderbanor är lätt att förstå men svår att bemästra, och partyspelen, som Monkey Billiards och Monkey Golf, breddade dragningskraften. De sista banorna i story-läget är mycket krävande, och spelet kan kännas som mer av samma sak för fans av det första. Det väljs ofta som det bättre av de två Gamecube-spelen och ett riktmärke för arkadpusselgenren på systemet.
28. Super Monkey Ball#
Amusement Visions ursprungliga lanseringstitel från 2001 förde arkadspelet till Gamecube, med den pusselutmaning där man lutar banan som definierar serien. Det har 89 på Metacritic. Den precisa styrningen, fysiken och de tre partyspelen visade tjusningen i snabb pick-up-spelning, och det är fortfarande ett populärt flerspelarspel. Enspelarens utmaningsläge är mycket svårt i de senare världarna, och banornas design är enklare än i uppföljaren. Det är lätt att komma igång med, svårt att bemästra och ett viktigt tidigt exempel på konsolens förkärlek för arkaddesign.
29. Tales of Symphonia#
Namco Tales Studio släppte Tales of Symphonia i Japan 2003 och i Nordamerika 2004. Det är ett rollspel med ett strider i realtid sedda från sidan och en berättelse om två parallella världar och en utvald, Lloyd Irving, som ger sig av för att återskapa världen. Det har 86 på Metacritic och var ett av konsolens starkaste rollspel, vid en tid då Nintendo hade få i genren. Berättelsen börjar klassiskt och blir mörkare, och matlagnings- och relationssystemen mellan karaktärerna belönar utforskning. Dungeonerna förlitar sig mycket på blockpussel, och tempot sjunker i andra halvan. Spelet fick en bred västerländsk fanbas och får ofta äran för att ha fört Tales-serien till en större publik.
30. The Legend of Zelda: Four Swords Adventures#
Nintendo EAD:s spinoff från 2004 är en Zelda sedd uppifrån, gjord för upp till fyra spelare, var och en med en Game Boy Advance ansluten via länkkabel som fungerade som individuell skärm för grottor och dungeoninteriörer. Det har 86 på Metacritic. De kooperativa pusslen, insamlandet av Force Gems och de uppfinningsrika banorna gör det till en särpräglad flerspelar-Zelda. Hindret är hårdvaran: för att spela med andra behövdes flera GBA och kablar, vilket begränsade hur många som kunde njuta av det som det var tänkt. Enspelarläget är fortfarande bra, men kärnan i upplevelsen är att spela med vänner. Det är fortfarande ett av de mest ovanliga spelen i Zelda-serien.
31. Viewtiful Joe 2#
Clover Studios uppföljare från 2004 lade till Sylvia som andra spelbar karaktär och nya krafter, och behöll den stilfulla beat 'em up-formeln med tidsmanipulation. Det har 86 på Metacritic. Bytesmekaniken mellan två hjältar ger djup, och grafiken är fortfarande bland de mest slående på systemet. Kritiker tyckte att det liknade det första spelet väl mycket och tillförde få nya idéer, men bossstriderna och arkadrytmen är fortsatt utmärkta. Det släpptes till både Gamecube och PlayStation 2 och passar bäst för fans som gillade det första spelet.
32. Fire Emblem: Path of Radiance#
Intelligent Systems utgåva från 2005 förde den taktiska rollspelsserien till Gamecube i fullständig 3D, och följer Ike och Greil Mercenaries genom ett krig mellan nationer. Det har 85 på Metacritic. Det var en nyckeltitel i seriens västerländska tillväxt efter Marths och Roys framgång i Melee, och vapentriangeln, support-samtalen och permanent död för karaktärerna utgjorde grunden för den moderna serien. Svårighetsgraden och det långsamma tempot i vissa kapitel är nackdelar, och grafiken är enkel jämfört med andra spel från tiden. Det spelas bäst på den ursprungliga Gamecube, och Ikes berättelse fortsatte i Wii-uppföljaren Radiant Dawn.
33. Metal Gear Solid: The Twin Snakes#
Silicon Knights gjorde en remake av det ursprungliga Metal Gear Solid till Gamecube 2004, tillsammans med Konami och med filmsekvenser regisserade av Ryuhei Kitamura. Det uppdaterar spelet från 1998 med styrning och mekanik från Metal Gear Solid 2, bland annat förstapersonssikte och att hänga från avsatser. Det har 85 på Metacritic. Stealthen, bossstriderna och berättelsen om Solid Snake på Shadow Moses står sig, och spelet får generellt beröm för sin grafik. Remakens överdrivna actionscener var splittrande, och en del menar att de tillagda mekanikerna rubbar balansen i originaldesignen. Det är fortfarande det enda sättet att spela den versionen av spelet, eftersom det aldrig getts ut på andra plattformar.
34. Skies of Arcadia Legends#
Overworks, en Sega-studio, släppte ursprungligen Skies of Arcadia till Dreamcast, och Gamecube-versionen, Skies of Arcadia Legends, kom 2003 med extra sidouppdrag och innehåll. Det har 84 på Metacritic på Gamecube. Berättelsen om luftpirater som flyger mellan svävande öar, med ett stridssystem för luftskepp, är ett av generationens mest charmiga rollspelsäventyr. Frekvensen av slumpmässiga strider är hög, och stridstempot kan skava, men världen och tonen är enastående. Det finns med som ett av de bästa rollspelen på systemet och som exempel på Segas stöd för Nintendos hårdvara.
35. Prince of Persia: The Two Thrones#
Ubisoft Montreals avslutande kapitel i trilogin kom 2005 och förde tillbaka prinsen till Babylon med en delad personlighet, den mörkare Dark Prince, som spelar med ett kedjeliknande vapen. Det har 84 på Metacritic på Gamecube. Speed kill-stealthsystemet och vagnsjakterna gav omväxling, och berättelsen fick beröm för att avsluta trilogin med en känsla av avslut. Dark Princes delar kan kännas forcerade, och blandningen av plattformshoppning och strid är mindre elegant än i The Sands of Time. Det är den mer polerade av uppföljarna och en värdig del för seriens fans.
36. The Lord of the Rings: The Return of the King#
Electronic Arts actionspel från 2003 följer filmen och är ett brawler med stark skalkänsla och ett co-op-läge för två spelare. Det har 84 på Metacritic på systemet. Det använder bildmaterial och ljud från Peter Jacksons filmer, och de spelbara karaktärerna, från Aragorn till Gandalf, ger variation. Striderna blir repetitiva med tiden och banorna är linjära, men co-op-actionen och filmlicensen gör det till ett av periodens starkaste filmspel. Det är ett bra exempel på konsolens licensierade actionspel när de är som bäst.
37. Resident Evil Zero#
Capcoms Resident Evil Zero släpptes 2002 som en prequel med två huvudpersoner, Rebecca Chambers och Billy Coen, som kan bytas när som helst och delar föremål. Det har 83 på Metacritic. De detaljerade förrenderade bakgrunderna hör till seriens mest imponerande, och partnersystemet ger strategiskt djup åt inventariehanteringen. Avsaknaden av föremålslådor, som tvingar spelaren att släppa föremål på golvet, var ett splittrande val, och berättelsen är svagare än i andra delar. En HD-version släpptes 2016. Det är en stark uppföljare till remaken och ett anmärkningsvärt steg i Capcoms Gamecube-satsning.
38. Hitman 2: Silent Assassin#
IO Interactives stealthspel från 2002 skickar Agent 47 på uppdrag runt om i världen, med sandlådeliknande banor och ett brett urval sätt att undanröja mål. Det har 83 på Metacritic på Gamecube. Förklädnadssystemet, banornas design och Jesper Kyds musik fick beröm, och det ses som ett viktigt steg mot de senare Hitman-spelen. Styrningen och checkpoint-systemet kan vara frustrerande, och den artificiella intelligensen är ojämn. Det är en gedigen multiplattformsutgåva och visar hur Gamecubes tredjepartsutbud stödde vuxna stealthspel.
39. Star Fox Adventures#
Rares spel från 2002 började som Dinosaur Planet till Nintendo 64 innan det arbetades om till ett Star Fox-spel, och det var ett av studions sista spel till Nintendos hårdvara innan Microsoft köpte det 2002. Det har 82 på Metacritic. Fox McCloud utforskar Dinosaur Planet i ett Zelda-likt äventyr med en stav, pussel och flygsekvenser. Det fick beröm som ett av de snyggaste spelen på Gamecube, särskilt för sin pälsskuggning. Bytet från seriens rälsskjutarrötter var kontroversiellt, och tempot och dialogen är ojämna. Det är fortfarande ett bra äventyr och ett grafiskt skyltfönster.
40. Tom Clancy's Splinter Cell: Chaos Theory#
Ubisofts stealthspel från 2005 skickar Sam Fisher på uppdrag i en värld av underrättelsekonflikter, och Gamecube-versionen har samma dynamiska belysning och stealthmekanik som på de andra konsolerna. Dess Metacritic-betyg på Gamecube ligger i de låga 80-talen, lägre än på Xbox, där spelet i allmänhet räknas som ett av de bästa stealthspelen. Det erbjuder många sätt att angripa varje bana, och ljud- och ljussystemen gör skuggor till ett verktyg. Gamecube-versionen har lägre grafisk kvalitet, och flerspelarläget saknas. Det finns med som ett av de starkaste multiplattforms-actionspelen till konsolen.
41. Killer7#
Grasshopper Manufactures Suda51 regisserade Killer7 2005 tillsammans med Capcom, och det är ett experimentellt actionspel på räls med cel-shaded utseende, en surrealistisk politisk intrig och en uppsättning lönnmördarpersonligheter som delar en kropp. Den japanska och västerländska pressen var splittrad när det kom, men det växte till ett kultföljande och lyfts ofta fram som en milstolpe för spel som konst. Den stiliserade presentationen, med skarpa färger och kuslig musik, saknar motstycke bland Gamecube-spelen. Den rälsbaserade rörelsen, den sparsmakade styrningen och den kryptiska berättelsen är orsakerna till splittringen, och många spelare finner intrigen ogenomtränglig. Det har sin plats på den här listan för sin originalitet och sitt inflytande på senare japanska auteur-spel. Det spelas bäst på Gamecube eller den senare PC-utgåvan.
42. Baten Kaitos: Eternal Wings and the Lost Ocean#
Monolith Softs och tri-Crescendos rollspel, släppt 2003 i Japan och 2004 i Nordamerika, använder ett kortbaserat stridssystem där leken är gruppens arsenal, med kort som förändras över tid. Det har 80 på Metacritic. De handmålade bakgrunderna, den orkestrala musiken och den fantasifulla miljön med svävande öar fick brett beröm som bland de bästa på konsolen. Stridssystemet är djupt men kräver uppmärksamhet och kan kännas långsamt, och berättelsen är en välbekant historia om en utvald. Det nämns regelbundet bland konsolens bästa rollspel och har en hängiven följarskara.
43. Donkey Kong Jungle Beat#
Nintendo EAD Tokyo släppte Jungle Beat 2004 som ett plattformsspel som spelas med DK Bongos, där trummande styr Donkey Kongs rörelser och hopp. Det har 80 på Metacritic. Actionens rytm och insamlandet av bananer som en combo-mätare uppmuntrar till momentum, och den ljusa grafiken och musiken passar konceptet. Bongo-kontrollen krävs för originalupplevelsen, vilket begränsar tillgängligheten, och banorna är korta. Det gavs senare ut på nytt till Wii med vanlig styrning, men bongo-versionen är det mest särpräglade uttrycket för idén och ett exempel på Nintendos experimentlusta.
44. Wave Race: Blue Storm#
Nintendo Software Technologys lanseringstitel från 2001 är ett racingspel med jetskis och imponerande vattenfysik. Det har 80 på Metacritic. De dynamiska vågorna, väderleffekterna och den bojbaserade banstrukturen gjorde det till ett av lanseringsfönstrets mest imponerande tekniska skyltfönster. Tricken är begränsade och antalet banor litet, vilket fick en del recensenter att vilja ha mer innehåll än i det tidigare Nintendo 64-spelet. Vattensimuleringen är hjälten, och spelet är fortfarande en höjdpunkt i det tidiga Gamecube-biblioteket samt det hittills sista spelet i serien.
45. Final Fantasy: Crystal Chronicles#
Square Enix actionrollspel från 2003, utvecklat av The Game Designers Studio, var ett flerspelaräventyr där varje spelare använde en Game Boy Advance som handkontroll, och karavanen som bar kristallens skyddande myrra definierade resan. Det har 80 på Metacritic. Den kooperativa designen och den tilltalande konststilen stack ut, och det markerade Squares återkomst till Nintendo-konsoler. Hårdvarukravet på en GBA och en kabel per spelare var ett stort hinder, och enspelarläget är mindre tillfredsställande. Det minns bäst som ett djärvt, om än obekvämt, flerspelarexperiment.
46. Mario Power Tennis#
Camelot Software Planning, som gjort Mario Tennis och Golden Sun-spelen, släppte Mario Power Tennis 2004 med speciella powerslag och tematiska banor från Marios historia. Det har 80 på Metacritic. Tennisen är lätt att lära sig och är fortfarande rolig med fyra spelare, och utbudet av karaktärsspecifika förmågor håller matcherna livliga. Enspelarinnehållet är tunt, och powerslagen kan rubba balansen i en match. Det är ett av konsolens mer lättillgängliga partyspel och ett gediget exempel på Nintendos sportspinoffs.
47. Luigi's Mansion#
Nintendo EAD:s Luigi's Mansion var en lanseringstitel 2001 och gjorde den gröne rörmokaren till hjälte i ett spökjaktsäventyr. Med en dammsugare kallad Poltergust 3000 fångar spelaren spöken i ett hemsökt hus, och belysnings- och fysikeffekterna var ett imponerande skyltfönster för konsolen. Det har 78 på Metacritic. Kritikerna berömde atmosfären och uppfinningsrikedomen men klagade på den korta speltiden, som noterades brett vid lanseringen, och på att spelet erbjöd mindre innehåll än ett fullt Mario-plattformsspel. Det startade en serie som senare nådde 3DS och Switch, och det minns med värme som en egenartad Nintendo-kuriositet på Gamecube.
48. Chibi-Robo!#
Skip Ltd. släppte Chibi-Robo! 2005, ett egensinnigt äventyr där en pytteliten robot städar en familjs hus, samlar lyckopoäng för uppgifter och hjälper leksakerna och familjemedlemmarna. Det utmärker sig med sin varma ton, sin vemodiga familjehistoria och sin okonventionella struktur. Kritikerna berömde originaliteten men noterade tempot och den långsamma styrningen. Batteriets dagliga tidsgräns och de ibland repetitiva hämtuppdragen kan bli tröttsamma. Det fick ett kultföljande och ledde till uppföljare på handhållna konsoler, och det avslutar den här listan som ett av de mest särpräglade och hjärtliga spelen på Gamecube.
49. Sonic Adventure 2 Battle#
Sonic Teams Dreamcast-spel från 2001 kom till Gamecube som Sonic Adventure 2 Battle, med en tvåsidig berättelse uppdelad mellan hjältarna och Dr. Eggmans styrkor, däribland Shadow the Hedgehog. Det var ett av de första Sonic-spelen på en Nintendo-konsol, efter Segas utträde ur hårdvarubranschen. De snabba banorna, som grind-rälsen genom San Francisco, och soundtracket är en höjdpunkt. Skattjakts- och robotdelarna splittrar fansen, och kameran är ostadig. Det minns brett som en milstolpe för serien och en symbol för det nya förhållandet mellan Sega och Nintendo.
50. Kirby Air Ride#
HAL Laboratorys racingspel från 2003 är en enkel racer med två knappar och ett City Trial-läge där spelarna samlar power-ups och sedan tävlar i ett slutligt evenemang. Det uppmärksammades brett för sitt kreativa flerspelarläge och sina upplåsningar. De automatiskt accelererande Air Ride-maskinerna är lätta att styra, och stadiontävlingarna passar utmärkt för grupper. Enspelarläget är kort, och det kritiska mottagandet var blandat när det kom, men det växte till en hängiven kultföljarskara. Det finns med för sitt bestående inflytande och den tillgivenhet fans hyser för City Trial.